Gengången

Författare: Ingelin Angerborn
Antal sidor: 193 st
Förlag: Rabén & Sjögren (tack för boken!)
Serie: -
Utgiven år: 2015
Originalets titel: Gengången
Genre: Fantasy, barnböcker, skräck

Ellinor bor hos sin mormor en vecka över sommaren. På en av alla loppisar de besöker hittar Ellinor ett guldfärgat smyckeskrin med en vitklädd ballerina, och när hon frågar om priset får hon veta att det "är gratis för rätt person". Först tycker Ellinor att det är en konstig kommentar, och obehaget växer när hon märker något konstigt med skrinets speglar. Vad är det egentligen hon har fått?
______________________________________________________________________

Ingelin Angerborn var en av mina favoritförfattare när jag var yngre och jag läste alltid alla böcker hon släppte, så det var verkligen kul att läsa något av henne igen. Hon lyckas, som vanligt, med att skriva en väldigt originell och spännande berättelse som är lite småläskig och svår att sluta läsa i.

Men jag tror inte bara att jag tyckte lite mindre om den här boken för att jag har blivit äldre - det känns som att själva berättelsen i till exempel "Sorgfjäril" eller "För alltid..." var lite mer spännande. Det här är fortfarande en väldigt bra skriven bok, med bra beskrivna karaktärer och spännande handling, men några av författarens andra böcker känns lite mer trovärdiga på något sätt.

Det är ändå en bok jag definitivt kommer rekommendera till min lillasyster, för berättelsen är originell och språket författaren använder sig av passar bra in på berättelsen och å åldersgruppen den är mest riktad till. Det är svårt att veta hur allt ska sluta och boken har verkligen ett bra budskap.

Så, det här är kanske inte Ingelin Angerborns allra bästa bok, men definitivt en jag rekommenderar om man vill läsa en spännande och lite läskig sommarbok!

Tistelblomman

Författare: Amanda Hellberg
Antal sidor: 299 st
Förlag: Månpocket
Serie: Maja Grå 3 (fristående)
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Tistelblomman
Genre: Skräck, deckare, kärlek, fantasy

Enda sedan hon var liten har Maja varit annorlunda - hon har alltid kunnat se och känna av det övernaturliga bättre än de flesta. Så när hon och Jack flyttar in i huset Tistelblomman mitt ute på skotska höglandet känner Maja av husets dragningskraft direkt. Först avfärdar hon det bara och försöker att bara ha trevligt tillsammans med Jack i deras nya hus men känslan av att något inte riktigt står rätt till växer sig bara starkare och starkare. Att grannarna viskar om huset men vägrar berätta något om det gör det inte bättre...
    När Jack åker på jobbresa blir Maja ensam i huset med sina tvivel och känslor. Då tappar hon fokus på Tistelblommans gåta - och det visar sig vara ett förskräckligt misstag...
________________________________________________________________________

Jag brukar inte läsa deckare så ofta men blev verkligen sugen på den här boken då den verkade vara en blandning mellan deckare och skräck-bok. Tyvärr tyckte jag inte den var så värst läskig, men jag tyckte mycket om den ändå!

Jag tycker författaren beskrivit allting väldigt bra! Hon lägger till små detaljer som gör att man kan se allting väldigt bra framför sig - både karaktärer och miljöer. Hon har också lyckats väldigt bra med att skriva en fristående bok, man hängde med väldigt bra fast man inte läst de första delarna. Men nu när jag läst den här blir jag sugen på att läsa de böcker som utspelar sig före och efter den här med!

Jag vet inte varför, men av någon anledning verkar jag inte tycka Amanda Hellbergs böcker är så läskiga som många säger att de är. Jag fick aldrig den här obehagliga känslan jag får av riktigt läskiga böcker, tyvärr. Jag älskar att få den känslan, så det är lite synd. Så jag skulle inte rekommendera den till någon som vill läsa något läskigt, men eftersom så många verkar tycka författarens böcker är i alla fall lite läskiga så kan man nog tycka den är läskig ändå, haha.

Jag gillade att man drogs in i boken direkt - när man väl börjat läsa var det svårt att sluta. Boken var också väldigt snabb och lätt-läst. Något jag däremot inte gillade var slutet - det kändes lite hastigt, lite ofärdigt, precis som i boken "Jag väntar under mossan" av samma författare. Det förstörde boken lite, för jag tyckte det var lite för konstigt och... Jag gillade det inte riktigt, helt enkelt. Det var inte så trovärdigt.

Jag tycker om själva berättelsen, den är kanske inte så jättespeciell men tycker idén med ett mystiskt hus är bra. Amanda Hellberg har också skrivit den på ett bra och hyfsat originellt sätt. Jag gillar också att hon blandat in lite relationsproblem i boken, de tillsammans med själva deckargåtan gör att boken aldrig blir tråkig. Sedan måste jag bara nämna att omslaget är hur snyggt sin helst!

Så - en bok som är bra, men kanske inte fantastisk. Jag rekommenderar den i alla fall! :)

Minnesvärt citat:

Hittade tyvärr inget ;)

Bokens första mening:

Pojken heter Kaleb och idag är den sista dagen av hans barndom.

Favoritkaraktär/er:

Maja

Saker från boken som inspirerar mig:

• Beskrivningarna!

• Omslaget... ;)

För alltid...

Författare: Ingelin Angerborn
Antal sidor: 187 st
Förlag: Tiden
Serie: -
Utgiven år: 2009
Originalets titel: För alltid...
Genre: Skräck

Noras mamma ska ut på Pilgrimsvandring i Spanien i två månader över sommaren, och därför ska Nora vara hos hennes mammas kompis Vanja. Vanja bor mitt ute i ingenstans och Nora tror det kommer bli en väldigt händelselös sommar. Hon kunde inte haft mer fel.

Det börjar med att hon får mystiska sms från ett nummer hon tycker sig känna igen. Vem är det egentligen som skickar dem? Och hur kommer det sig att de alltid verkar passa in så bra på det som Nora tänker, gör eller skriver till någon annan?
    Nora har aldrig trott på det övernaturliga, men nu börjar hon tveka. Hon hör en speldosa spela om natten och sedan är det det där gråa ödehuset som hon tycker sig känna igen, trots att hon aldrig sett det tidigare. Hon vet precis hur det ser ut inuti, och det är som att dess väggar viskar åt henne att minnas...
________________________________________________________________________

Det här är absolut författarens bästa bok. Lånade hem den från biblioteket då jag bara läst den en gång och mindes att jag gillade den, och den här gången tyckte jag till och med mer om den!

Boken är snabbläst och svår att släppa. Språket är väl inte särskilt speciellt men inte dåligt heller. Det allra bästa med boken är att den är lite småläskig och ändå trovärdig. Det är ingen vanlig skräckhistoria utan en alldeles unik berättelse. Jag älskar hur författaren vävt ihop nutid med det förflutna och lyckats göra det på ett riktigt kusligt sätt! Boken är väldigt kort men den känns inte för kort. Visst, hade den varit lite längre hade den kunnat vara ännu bättre, men jag tycker ändå författaren lyckats bra med att få med allt i en lagom takt på endast 187 sidor.

Jag kommer ihåg att jag var irriterad på att allting inte fick sin förklaring första gången jag läste boken. Och nej, allting blir inte förklarat, men nu gillar jag det. Det gör att boken finns kvar i tankarna och det gör den också lite extra läskig. Man funderar fortfarande på hur vissa saker egentligen hände och skulle vilja läsa mer, samtidigt som det är kul att fundera.

Sedan till det som gör att boken inte blir en favorit. Som sagt är den lite för kort, jag skulle gärna sett lite mer beskrivningar och lite mer läskiga händelser. Hade boken varit dubbelt så lång men inte långtråkig hade den nog kunnat bli en favorit. Jag gillar karaktärerna, men de är inga som jag kommer minnas för evigt - inte så speciella, liksom. Bokens starkhet är definitivt att den är så spännande och lite kuslig!

Så - författarens bästa bok som jag verkligen gillar. Dock är den lite för kort för att den ska bli en favorit!

Minnesvärt citat:

"Och Nora var ganska säker på att det var en av anledningarna till att mamma skulle traska omkring i de spanska bergen alldeles själv i två månader. Även om hon påstod att hon skulle leta efter sig själv, sin inre röst eller vad det var. Nora hade inte kunnat låta bli att fråga hur hon kunde vara så säker på att hon hade tappat den just där, i Spanien."

Bokens första mening:

Det finns ingen början.

Favoritkaraktär/er:

Nora

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den är riktigt kuslig, vill också kunna skriva läskigt!

Alena

Författare: Kim W. Andersson
Antal sidor: 116 st
Förlag: Kolik förlag
Serie: -
Utgiven år: 2011
Originalets titel: Alena
Genre: Seriealbum, livsöde, skräck, kärlek

Sedan Alena började på den snobbiga internatskolan har hon blivit trakasserad och mobbad av Filippa och de andra tjejerna i lacrosse-laget. Alenas bästa vän har bestämt sig för att Alena inte får ta mer skit - inte från rektorn, kuratorn, Filippa eller någon annan. Om hon inte säger ifrån själv snart ska Josefine hjälpa till - men det finns ett problem - Josefine har varit död i ett år. Hur långt kan en död person gå för att hjälpa sin bästa vän som faktiskt dödade henne?
______________________________________________________________________

Jag har väldigt blandade åsikter om det här seriealbumet. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker om det, men jag ska försöka skriva en recension som går att förstå på det i alla fall!

Jag gillar själva historien, den är otroligt spännande  och det är väldigt svårt att sluta läsa (jag läste den i ett svep) och det är väldigt snabbläst (jag läste den på kanske... Tio minuter?). Trots att den är rätt kort hinner författaren få med det som är viktigt för att man ska förstå handlingen och jag tycker boken är alldeles lagom lång. En annan sak jag gillar med den är slutet - det passar verkligen in på boken och är kanske det allra bästa med den. Jag gillar att boken börjar och slutar på ungefär samma sätt, det är också en av de bästa sakerna med den!

Jag hade egentligen ingen aning om vad boken handlade om när jag började läsa, men framsidan hade ju varnat mig lite, hehe. Bilderna är väldigt äckliga och blodiga men inte tillräckligt verklighetstrogna för att man ska tycka de är riktigt hemska eller för att de ska fastna på näthinnan om man nu är känslig för det - inte enligt mig i alla fall! Sedan kan jag ju inte säga att det här är min favoritgenre, alltså sådan här "blodig" skräck - föredrar när böcker är mystiska och riktigt läskiga. Den här boken blev aldrig läskig, jag fick inte rysningar av den direkt. Men för att vara en bok i en genre jag inte är så förtjust i var den absolut bra.

Tecknarstilen, vad tycker jag om den då? Kim är verkligen skicklig på att teckna, men jag föredrar helt klart manga/anime-stilen. Enligt mig är det mycket finare - titta bara på en film av Hayao Miyazaki och ni förstår (förhoppningsvis) vad jag menar! Men Kim är ändå duktig - jag såg till exempel när han signerade Mimmis och Albas böcker på bokmässan, och då ritade han en liten bild av Alena. Han ritar verkligen snabbt och jag kommer ihåg hur de gick runt med boken öppen bara för att de inte ville stänga den och smeta ut teckningen ;)

Så, ja. Ingen ny favoritbok direkt men den var absolut inte dålig. Helt okej är nog ett bra sätt att beskriva den på ;) Rekommenderar den till de som gillar blodig skräck och den här sortens böcker och tecknarstil!

Minnesvärt citat:

Jag hittade inget - det är svårt att göra det i seriealbum ;)

Bokens första mening:

Vadå "träffat en kille"?

Favoritkaraktär/er:

Hittade ingen sådan heller...

Saker från boken som inspirerar mig:

• Början och slutet!

Anna Dressed in Blood

Författare: Kendare Blake
Antal sidor: 316 st
Förlag: Tor Teen
Serie: Anna 1
Utgiven år: 2011
Originalets titel: Anna Dressed in Blood
Genre: Skräck, fantasy, kärlek
Språk: Engelska

Just your average boy-meets-girl, girl-kills-people story...

Cas gör precis som hans förfäder gjorde innan honom - han dödar de döda. Han jagar spöken för att döda dem så de inte dödar oskyldiga människor. Det gjorde hans pappa också, innan ett spöke lyckades döda honom. Det var det som fick Cas att bestämma sig för att gå i sin pappas fotspår - någon gång ska han söka upp just det spöket och hämnas sin far.

    Cas, hans mamma och deras katt som kan dofta sig till andra reser runt till ställen där det finns spöken som Cas kan döda. Han blir tipsad av olika personer och har lätt för att känna på sig om spökhistorien är sann eller inte.

    En dag får han höra om Anna Dressed in Blood och känner någon konstig slags dragning till hennes historia. Han och hans mamma flyttar till ett hus inte långt från stället där hon spökar. Cas har inte hört om något spöke som liknar henne förut - hon blev tydligen dödad på väg till en skoldans och går nu igen i sitt gamla hus iförd klänningen hon hade på sig när hon blev mördad, och från den droppar det blod. Han får också veta att hon dödar varenda människa som träder in i hennes hus.

    Men av någon anledning dödar hon inte Cas.

_________________________________________________________________________

Den här boken börjar verkligen bra - man dras in i äventyret direkt. Man får läsa om när Cas är på spökjakt och det är lite småläskigt och väldigt spännande! Det gör så man blir nyfiken och så man vill läsa vidare, men det bygger också upp förväntningar - man vill att boken ska fortsätta vara spännande hela vägen till slutet.

Och det är den faktiskt! Jag ville aldrig sluta läsa och ville veta hur det skulle gå. I slutet satt jag verkligen som klistrad vid boken för det var otroligt spännande. Läste ut kanske en tredjedel av boken i förmiddags - så spännande var det ;)

Något av det bästa med boken var huvudpersonen, alltså Cas. Trots att boken är skriven av en tjej kändes han verkligen som en kille. Jag älskar hans berättarröst, den är ärlig, rolig och... Ja, jag gillar verkligen att läsa ur hans perspektiv! De andra personerna i boken är inte så särskilt speciella, fastnade inte jättemycket för någon av dem. Annas historia var verkligen intressant men skulle vilja lära känna henne lite mer - vad gillar/gillade hon att göra till exempel? Hon skulle kunna bli en mycket intressantare karaktär om man fick veta lite mer om henne. Men gillar som sagt berättarrösten väldigt mycket och även språket :)

Jag har aldrig läst om spöken på det här sättet förut. Jag tycker verkligen att det är en intressant idé och jag gillar författarens tolkning av spöken, trots att de mest är läskiga och äckliga och inte särskilt mystiska! Jag tycker inte boken är så läskig, det var inte så att jag fick mardrömmar och inte kunde sova av den direkt, men några scener i den var lite småläskiga. Hade hoppats på lite mer skräck men gillar verkligen boken som den är också!

Det enda som jag inte riktigt gillade var att vissa personer tog så lätt på att Cas dödade spöken och inte brydde sig så mycket vid dödsfall. De verkar lite... känslolösa vid vissa tillfällen. Förutom det - en otroligt bra bok! Det bästa med den är absolut berättarrösten och själva handlingen - har aldrig lät något liknande förut. Det finns inte mycket negativa saker med den och jag rekommenderar den verkligen! :D

Minnesvärt citat:

""Do you want to tell me exactly what you were doing in there?"

"Not really.""

""Don't get so excited. I'm only going to kill you a little bit.""

Bokens första mening:

The grease-slicked hair is a dead giveaway - no pun intended.

Favoritkaraktär/er:

Cas

Saker från boken som inspirerar mig:

• Huvudpersonen, jag gillar verkligen hans berättarröst!

• Hela idén med att Cas dödar spöken.

Kaninhjärta

Författare: Christin Ljungqvist
Antal sidor: 274 st
Förlag: Gilla böcker
Serie: -
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Kaninhjärta
Genre: Vänskap, skräck, deckare

Mary och Anne är tvillingar och sjutton år gamla. Deras föräldrar har precis skilt sig och pappan har flyttat ifrån (enligt Mary "hålan") Vallda och flyttat ihop med sin nya (och unga) tjej i Göteborg. Deras mamma är ledsen och gråter och det berättar Mary gärna för pappa för hon älskar att knäcka folk. Den enda hon inte knäcker är Anne, för de behöver varandra.
    Tillsammans utgör Mary och Anne ett medium. Anne kan se spökena, Mary lånar ut sin röst åt dem och Anne lyssnar på vad de har att säga. En dag kommer det ett spöke som säger att Mary kommer ta sitt liv om de väljer fel väg i livet och när Mary bestämmer att de ska åka till pappas lägenhet i Göteborg och bo där medan han är i Thailand med sin tjej undrar Anne om det är det som är "fel väg"... Hon bestämmer sig för att inte säga något till Mary (Mary är helt borta när spökena lånar hennes röst så hon minns inget), hon vill inte ge henne idén. Men kanske skulle hon övertalat Mary att inte åka till Göteborg i alla fall, för den resan förändrar allt.
____________________________________________________________________________

Jag gillar verkligen den här boken! Det allra bästa är att läsa om hur det som händer påverkar Mary och Anne, både deras relation till varandra och dem som personer. Det är nog faktiskt det bästa med hela boken - Marys och Annes relation.

Jag gillar verkligen karaktärerna, man får verkligen lära känna dem! Anne gillar jag, Mary är hur elak och självisk som helst men jag kan inte  låta bli att tycka synd om henne - det är svårt att inte göra det när man får veta att hon har velat dö sedan hon var elva år. En annan karaktär jag gillar är Hanna, som kommer in senare i boken, hon är verkligen stark och säger det hon tycker. Emilia, som också kommer in senare, avskydde jag från första början! Men jag gillar verkligen att man får lära känna karaktärerna så väl, det känns som om man träffat dem och pratat med dem.

Språket är otroligt fint! Det är poetiskt, enkelt och beskrivande på samma gång. Det var det som fick mig fast i boken från första sidan, och jag tycker det är häftigt att boken inte är skriven i jagform men ändå ur Annes perspektiv.

Jag gillar att boken handlar om spöken och medium men ändå är så verklighetstrogen och trovärdig, och att boken är sorglig - det gav boken lite mer djup än vad den hade haft annars. Så - jag rekommenderar verkligen den här boken, den var mycket bättre än jag trodde! :)

Minnesvärt citat:

"Kärleken kan inte ta slut, den kan bara förändras, allting förändras och det vet väl alla så varför lämnade han dem?"

Bokens första mening:

Mary betyder Maria, som betyder, man vet inte riktigt, men det kan betyda upprorisk eller bitter eller motspänstig och det stämmer för precis sådan var Mary.

Favoritkaraktär/er:

Anne och Hanna

Saker från boken som inspirerar mig:

• Det fina språket.

• Att man får lära känna karaktärerna så bra.

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Författare: Ransom Riggs
Antal sidor: 381 st
Förlag: Rabén & Sjögren (tack för boken!)
Serie: -
Utgiven år: 2011, på svenska 2012
Originalets titel: Miss Peregrines Home for Peculiar Children
Genre: Skräck, fantasy

När Jacob var liten trodde han på sin farfars berättelser om barnhemmet han bodde på när han var liten, barnhemmet för besynnerliga barn där det fanns osynliga, flygande och väldigt starka barn bland annat.
    När han blev större förstod han att det bara var fantasier. Men Jakobs farfars sista ord som han viskar i Jakobs öra precis innan han går en märklig död till mötes förändrar allt. Jacob måste åka till ön där hans farfar växte upp och leta efter barnhemmet.
    Men vad hände egentligen med miss Peregrines hem för besynnerliga barn?
______________________________________________________________________

Skulle jag beskriva den här boken med ett ord skulle det vara just besynnerlig. För jag har aldrig läst något liknande innan.

Början av boken är riktigt läskig, och det är först och främst på grund av fotografierna. För, just det, boken innehåller fotografier och det är en av sakerna som jag gillar allra mest med boken. Fotona är läskiga, ser verkliga ut och är väldigt stämningsfulla. Som sagt så är det det som gör boken läskig, och även författarens sätt att skriva gör boken läskig i början.

Men sedan är den inte så läskig längre, och det är lite synd, för jag älskar läskiga böcker som man inte glömmer i första taget. Men författaren har lyckats göra en bra bok trots att den absolut inte var som jag trodde den skulle vara. Jag hade tänkt mig den mer läskig och mystisk, men istället har författaren gjort boken till en fantasyberättelse utan särskilt mycket skräck. Och visst, jag blev lite besviken och hade gärna sett lite mer skräck och mystik, men boken är väldigt bra ändå. Man kan väl säga att det fanns två olika sätt att skriva den här boken på, och jag hade nog valt det andra, men författarens sätt funkar också!

För det är en riktigt bra fantasyberättelse. En originell idé, fantastiska fotografier och spännande handling gör att boken definitivt är läsvärd. Det enda dåliga jag kan komma på med den är att jag hade velat se lite mer skräck och mystik som sagt, men boken är väldigt bra ändå och jag rekommenderar den verkligen!

Minnesvärt citat:

"Jag klampade ut från Prästhålet och började gå, utan att ha något särskilt mål. Ibland behöver man bara gå ut genom en dörr."

Bokens första mening:

Jag hade just börjat acceptera att mitt liv skulle bli helt vanligt, när högst ovanliga saker började hända.

Favoritkaraktär/er:

Hmm, jag hade velat läsa mer om till exempel Olive, Millard, Victor eller Bronwyn men har ingen speciell favorit!

 Saker från boken som inspirerar mig:

• Den mystiska och läskiga känslan man känner när man läser början!

• Fotografierna som är otroligt coola och passar verkligen till boken.

De försvunna

Författare: Celia Rees
Antal sidor: 191 st
Förlag: B. Wahlströms
Serie: -
Utgiven år: 1997
Originalets titel: The Vanished
Genre: Skräck

Många barn har försvunnit i staden, och nu är ännu ett anmält saknat. Det går rykten om att alla försvinnanden har något samband med gångarna och grottorna under staden...
   
Fraser, Cassie och Jake börjar skriva om övernaturliga händelser i skoltidningen på skoj för att locka läsare, och det funkar. De ber också läsare att skicka in egna historier om övernaturliga händelser de varit med om.
    Många historier de får in är riktigt värdelösa, men endel är faktiskt riktigt läskiga. Som den om barn som bor under jorden i staden, som har klor, röda ögon och vassa tänder. Precis sådant som läsarna vill höra!
    Men när ännu ett barn försvinner i staden börjar Jake, Fraser och Cassie göra efterforskningar på allvar. Och de märker att allt för många saker hänger ihop - berättelser de fått in, de försvunna barnen och gångarna under staden... Kanske är det inte bara ramsor och spökhistorier ändå?
    När Jakes lillasyster Amy försvinner måste de göra något snabbt om inte Amy också ska bli en av de försvunna.
_______________________________________________________________________

Detta är en väldigt spännande och rätt läskig bok som jag verkligen rekommenderar! Hela idén med gångar under jorden som på något sätt hör ihop med alla barn som försvunnit i staden gillar jag väldigt, väldigt mycket! Den är rätt så läskig på sina ställen, inte jätteläskig men ändå läskig. Jag gillar verkligen de ställena, jag brukar inte läsa skräckböcker så ofta men tänker absolut göra det mer!

Trots att slutet inte skulle låta så realistiskt om jag berättade om det för någon så kändes det realistiskt när jag läste det. Författaren har verkligen lyckats med det! Jag älskade det allra, allra sista i boken, det var ett perfekt slut på historien.

Karaktärerna är helt okej, särskilt Fraser, han är mystisk och jag gillar att man inte får veta så mycket om honom förrän i mitten av boken. Jag gillar Jake också, jag är däremot inte så förtjust i Cassie av någon anledning. Fråga mig inte varför, för det kan jag inte själv svara på, hon var okej men de andra två var mer intressanta.

Översättningen var sådär. Bland annat står det ibland Frasier och ibland Fraser, och om ni läser bokens första mening lite längre ner så är det inte jag som skrivit fel, utan det står så i boken.

Alltså: En snabbläst, spännande, läskig och väldigt intressant bok jag verkligen rekommenderar! Jag kan inte förklara hur mycket jag verkligen gillar slutet, hela idén med försvunna barn och sättet allt hänger ihop på, det är verkligen bra som sagt!

Minnesvärt citat:

"Det här är absolut ingen plats för de levande, tänkte Billy och log för sig själv."

Bokens första mening:

Jake Saunders sköt upp glasögon som glidit ner på nästippen och betraktade fotografierna som han precis hade satt upp på whiteboardtavlan.

Saker från boken som inspirerar mig:

• Den läskiga känslan.

• Idén med en underjordisk värld, försvunna barn och berättelser som hänger ihop (och det har jag ju aldrig sagt innan, hehe...)!

Hämndnatt

Författare: Catherine MacPhail
Antal sidor: 91 st
Förlag: Argasso
Serie: -
Utgiven år: 2009
Originalets titel: Hide and seek
Genre: Skräck

Nicola och hennes vänner får med sig Destiny, den nya tjejen, på en övernattning i deras skola.
    Nicola har en plan: de ska en efter en försvinna under natten och till sist blir det bara Destiny kvar. De andra går med på idén.
    De bryter sig in i skolan och berättar en påhittad spökhistoria för Destiny. De säger att det en gång var en lärare och en vaktmästare på skolan som hade en kärleksaffär, och när läraren dumpade vaktmästaren satte vaktmästaren eld på skolan och låste in läraren i ett klassrum för att hämnas. Läraren brann inne, och några veckor efteråt dog vaktmästaren. De berättar att de båda går runt i skolan och att läraren inte har något ansikte.
    De går till klassrummet där de sa läraren brann inne, det är där de ska sova. Det börjar med att de hör en låt från en mobiltelefon som snart tystnar. Nicola tror det var Sanji, en av hennes kompisar som satte på den, för snart går han och ler mot Nicola för att berätta att han nu försvinner.
    Det går som planerat, de försvinner en efter en. Men är det verkligen med egen vilja, eller är det verkligen något övernaturligt som lurar i skolans mörka korridorer..?

Jag hörde att denna boken skulle vara riktigt otäck och spännande. Men jag håller inte riktigt med.
    Jag var lite tveksam till att det skulle hinna bli spännande på 91 sidor. Och nej, det hann det inte riktigt. Visst, lite spännande var det ju och jag hade en obehaglig känsla när jag läste vid vissa tillfällen, men det hade behövts mycket mer målande beskrivningar för att få det riktigt läskigt. Boken innehöll knappt några platsbeskrivningar alls, och inte mycket personbeskrivningar heller. Lite om hur personerna ser ut, men inte något om deras liv eller vad de gillar att göra. Jag tycker det är beskrivningarna som gör saker komiska eller läskiga, och det var alldeles för lite av dem i boken. Därför blev det inte så läskigt.
    Den var lite för kort, jag vet precis hur jag skulle gjort boken och vad jag hade lagt till för att göra den längre utan att göra den långtråkig. Nej, det är inte det att böcker måste vara långa för att vara bra, men denna hade mycket väl kunnat vara dubbel så lång.

Texten är jättestor, så jag läste boken på mindre än en halvtimme. (Tryck för större bild)

    Jag avskyr huvudpersonen. Hon är så otroligt elak. Varför måste hon vara elak mot Destiny? Tja, eftersom jag för det mesta inte gillar skrytsamma, elaka och kaxiga huvudpersoner så gör hon boken sämre. Jag känner inte som hon någon gång. Sedan gör hon en alldeles fruktansvärd sak i boken, eller man får veta att hon har gjort, som jag inte tänker skriva ner: man får läsa om man vill veta.

    Slutet är rätt dåligt. Allting går ännu snabbare i slutet och en sak förstår jag inte alls. 

    Boken är spännande, men inte jättespännande. Okej, men inte sådär världsbäst direkt!

Bokens första mening:

"Spökar det verkligen på den här skolan?" frågade den nya tjejen.

Saker från boken som inspirerar mig:

Inte så mycket...

- Idén om att det som skulle bli en lek plötsligt blev till verklighet. Den gillar jag!

Betyg 5 av 10

Löwensköldska ringen

Författare: Selma Lagerlöf
Antal sidor: 126 st
Genre: Klassiker, skräck

Berättelsen handlar om en ring som Bengt Löwensköld fick av kung Karl XII. Eftersom att den är en Kunglig ring vill Bengt Löwensköld ha den med sig i graven. Han tror då att han kommer att återförenas med Karl XII på andra sidan. Det är många människor som inte tycker att det är rätt, han har ju ingen nytta av ringen när han är död, man skulle ju istället kunna sälja den och använda pengarna till något. Men Bengt Löwensköld får som han vill, ringen sitter på hans finger när de murar igen graven.
    När en släkting till Bengt Löwensköld dör några år senare öppnar de gravkammaren för att ställa in kistan där. Eftersom att det är söndag, vilodagen, murar de inte igen graven efter begravningsceremonin utan väntar med det tills nästa dag. Självklart blir ringen stulen, och det blir inte Bengt Löwensköld glad över. Han kan inte få ro i sin grav förrän han får tillbaka sin ring.

Boken är skriven 1925. Den är ju en spökhistoria, en riktigt läskig sådan, och den blir inte mindre läskig av det gamla språket. Den är lättläst (jag läste ut den i morse). Beskrivningen låter kanske inte så läskig, men det händer mycket mer saker i boken som jag inte berättar om!

(Om någon undrar varför "Denna boken läser jag just nu" är borta nu igen så borde mina böcker från Adlibris komma snart, så jag börjar inte på någon ny bok innan dess. :-))

Rum 213

Författare: Ingelin Angerborn
Genre: Skräck, vänskap

"Jag hade aldrig varit på kollo förut. Jag visste knappt vad ett kollo var, förrän jag råkade hitta en lapp på bussen hem från skolan."

Elvira vet inte vad hon ska göra på sommarlovet när hon får reda på att bästisen Sibel ska åka till Turkiet och vara borta hela sommaren. En grå och regnig dag hittar hon en lapp på bussgolvet. På lappen står det om ett kollo. Det låter verkligen jätteroligt. men sista anmälningsdagen var för en vecka sedan. Elvira tar hem lappen hem ändå.
    Mamma, som har dåligt samvete över att Elvira ska vara själv så mycket i sommar, ringer till kollot ändå och frågar om Elvira kan komma. Och på något konstigt sätt kan hon det, trots att det är många fler som står i kö för att få komma före henne.
    Elvira och mamma är sena som vanligt. Mamma måste gå på toa, så de stannar vid en mack. Framför deras bil står en röd Volvo. Elvira och Sibel tävlar om vem som ser roligast eller konstigast nummerplåtar, så av gammal vana kollar Elvira på Volvons nummerplåt. Där står: RUM 213. Den var kanske inte så rolig, men den betyder i alla fall något så Elvira tänker skriva upp den i sin anteckningsbok.
    När Elvira och mamma kommer fram är de ungefär tio minuter sena. De går in i det största huset på gården och där träffar de en av ledarna. Hon berättar att Elvira ska bo i rum nummer 213.
    Elvira tycker att det är väldigt konstigt att hon ska bo i rum nummer 213. Det var ju precis det som det stod på nummerplåten!
    De andra som ska bo i rum 213 heter Bea och Meja. De är jättesnälla, och de blir snart bra kompisar alla tre. När de håller på att bädda sina sängar slår plötsligt fönstret igen. Det är ju inte så konstigt kanske, men fönstret stängdes. Det slog igen helt. Dessutom var det vindstilla ute när det hände.
    Det är inte det enda konstiga som händer i rum 213. Saker försvinner, och Bea säger att hon faksiskt sett ett spöke; en vitklädd flicka med rött hår. Saken blir inte bättre av att Henny, en av lägerdeltagarna, berättar att hennes mamma varit på kollo här på Björkudden, som kollot heter. Hon har också sett ett spöke här, med vita kläder...

Rum 213 är en jättebra, spännande och lite läskig bok. Den har lite av allt; skräck, spänning, vänskap, kärlek, och mer. Den är ganska lättläst, och den är väldigt svår att sluta läsa i, man fastnar verkligen!

Jag rekommenderar också två andra jättespännande böcker av Ingelin Angerborn: Sorgfjäril och För alltid... (Japp, de tre punkterna är med i boktiteln. ;))