Gengången

Författare: Ingelin Angerborn
Antal sidor: 193 st
Förlag: Rabén & Sjögren (tack för boken!)
Serie: -
Utgiven år: 2015
Originalets titel: Gengången
Genre: Fantasy, barnböcker, skräck

Ellinor bor hos sin mormor en vecka över sommaren. På en av alla loppisar de besöker hittar Ellinor ett guldfärgat smyckeskrin med en vitklädd ballerina, och när hon frågar om priset får hon veta att det "är gratis för rätt person". Först tycker Ellinor att det är en konstig kommentar, och obehaget växer när hon märker något konstigt med skrinets speglar. Vad är det egentligen hon har fått?
______________________________________________________________________

Ingelin Angerborn var en av mina favoritförfattare när jag var yngre och jag läste alltid alla böcker hon släppte, så det var verkligen kul att läsa något av henne igen. Hon lyckas, som vanligt, med att skriva en väldigt originell och spännande berättelse som är lite småläskig och svår att sluta läsa i.

Men jag tror inte bara att jag tyckte lite mindre om den här boken för att jag har blivit äldre - det känns som att själva berättelsen i till exempel "Sorgfjäril" eller "För alltid..." var lite mer spännande. Det här är fortfarande en väldigt bra skriven bok, med bra beskrivna karaktärer och spännande handling, men några av författarens andra böcker känns lite mer trovärdiga på något sätt.

Det är ändå en bok jag definitivt kommer rekommendera till min lillasyster, för berättelsen är originell och språket författaren använder sig av passar bra in på berättelsen och å åldersgruppen den är mest riktad till. Det är svårt att veta hur allt ska sluta och boken har verkligen ett bra budskap.

Så, det här är kanske inte Ingelin Angerborns allra bästa bok, men definitivt en jag rekommenderar om man vill läsa en spännande och lite läskig sommarbok!

Månfågel

Författare: Ingelin Angerborn
Antal sidor: 211 st
Förlag: Rabén & Sjögren
Serie: -
Utgiven år: 2012
Originalets titel: Månfågel
Genre: Fantasy, kärlek

Vendela skriver ett brev om sin ensamhet då hennes bästa vän flyttat till England och lämnar det mellan två stenar vid Svartån. Där skriver hon att hon skulle vilja ha en vän, någon som kan göra henne glad och lite mindre ensam.
    Hon trodde verkligen inte att någon skulle läsa brevet, hon trodde att det skulle ligga där och bli förstört av regn och snö, men så får hon plötsligt ett svar - ett svar som är skrivet på gammeldags svenska med ett frimärke från 1800-talet. Är det någon som skojar med henne eller är verkligen breven från förr i tiden?
______________________________________________________________________________

Var på biblioteket för några dagar sedan och lånade då hem den här boken och en till av samma författare (den enda förutom "Månfågel" som jag bara läst en gång, "För alltid..."). Jag gillar verkligen Ingelin Angerborns böcker även om de har sina brister, för de är spännande, svåra att släppa och lite småläskiga. Det var det som gjorde att jag verkligen ville läsa den här boken, men jag hade inte för höga förväntningar då jag var rätt säker på att den inte skulle vara perfekt.

Och nej, den är inte perfekt. Den är alldeles för kort för att berättelsen verkligen ska bli riktigt bra, även om idén är riktigt bra. Men det betyder absolut inte att jag ogillar boken, men det skulle jag nog gjort om jag inte läst något om författaren innan. Jag visste ju hela tiden när jag läste att boken är skriven för de som inte läser riktigt lika mycket som jag, och det var det som gjorde att jag kunde uppskatta den så mycket som jag gjorde!

Den här boken är inte alls lika läskig som författarens andra böcker för barn i den här åldern. Den här boken skulle jag mer säga är en kärlekshistoria med tidsresor och rätt stora inslag av sorg, då Vendelas mammas död är viktig i boken. Jag kan tyvärr inte säga att det här är författarens bästa - den här sortens kärlekshistorier behöver vara längre för att bli trovärdiga. Dessutom är Ingelin Angerborn bra på att skriva läskigt - eller snarare obehagligt på ett positivt sätt - så jag hade sett fram emot att få läsa lite sådant i den här, men tyvärr.

Nu har den här recensionen blivit väldigt negativ, vilket inte alls var meningen. Jag gillar verkligen boken även om den inte är författarens bästa - den är svår att släppa, spännande och riktigt bra - även för de som föredrar att läsa tjockare och svårare böcker! Tyvärr är det inte en särskilt minnesvärd bok, ingen sådan man aldrig glömmer. Men bra var den! Och sedan måste jag säga att omslaget är otroligt snyggt :)

Minnesvärt citat:

Jag hittade inget speciellt.

Bokens första mening:

Månen kastade sin ljusa skugga över Svartåns mörka vatten.

Favoritkaraktär/er:

Koltrasten!

Saker från boken som inspirerar mig:

• Den lite annorlunda idén med tidsresor.

• Att titeln och boken passar så otroligt bra ihop!

För alltid...

Författare: Ingelin Angerborn
Antal sidor: 187 st
Förlag: Tiden
Serie: -
Utgiven år: 2009
Originalets titel: För alltid...
Genre: Skräck

Noras mamma ska ut på Pilgrimsvandring i Spanien i två månader över sommaren, och därför ska Nora vara hos hennes mammas kompis Vanja. Vanja bor mitt ute i ingenstans och Nora tror det kommer bli en väldigt händelselös sommar. Hon kunde inte haft mer fel.

Det börjar med att hon får mystiska sms från ett nummer hon tycker sig känna igen. Vem är det egentligen som skickar dem? Och hur kommer det sig att de alltid verkar passa in så bra på det som Nora tänker, gör eller skriver till någon annan?
    Nora har aldrig trott på det övernaturliga, men nu börjar hon tveka. Hon hör en speldosa spela om natten och sedan är det det där gråa ödehuset som hon tycker sig känna igen, trots att hon aldrig sett det tidigare. Hon vet precis hur det ser ut inuti, och det är som att dess väggar viskar åt henne att minnas...
________________________________________________________________________

Det här är absolut författarens bästa bok. Lånade hem den från biblioteket då jag bara läst den en gång och mindes att jag gillade den, och den här gången tyckte jag till och med mer om den!

Boken är snabbläst och svår att släppa. Språket är väl inte särskilt speciellt men inte dåligt heller. Det allra bästa med boken är att den är lite småläskig och ändå trovärdig. Det är ingen vanlig skräckhistoria utan en alldeles unik berättelse. Jag älskar hur författaren vävt ihop nutid med det förflutna och lyckats göra det på ett riktigt kusligt sätt! Boken är väldigt kort men den känns inte för kort. Visst, hade den varit lite längre hade den kunnat vara ännu bättre, men jag tycker ändå författaren lyckats bra med att få med allt i en lagom takt på endast 187 sidor.

Jag kommer ihåg att jag var irriterad på att allting inte fick sin förklaring första gången jag läste boken. Och nej, allting blir inte förklarat, men nu gillar jag det. Det gör att boken finns kvar i tankarna och det gör den också lite extra läskig. Man funderar fortfarande på hur vissa saker egentligen hände och skulle vilja läsa mer, samtidigt som det är kul att fundera.

Sedan till det som gör att boken inte blir en favorit. Som sagt är den lite för kort, jag skulle gärna sett lite mer beskrivningar och lite mer läskiga händelser. Hade boken varit dubbelt så lång men inte långtråkig hade den nog kunnat bli en favorit. Jag gillar karaktärerna, men de är inga som jag kommer minnas för evigt - inte så speciella, liksom. Bokens starkhet är definitivt att den är så spännande och lite kuslig!

Så - författarens bästa bok som jag verkligen gillar. Dock är den lite för kort för att den ska bli en favorit!

Minnesvärt citat:

"Och Nora var ganska säker på att det var en av anledningarna till att mamma skulle traska omkring i de spanska bergen alldeles själv i två månader. Även om hon påstod att hon skulle leta efter sig själv, sin inre röst eller vad det var. Nora hade inte kunnat låta bli att fråga hur hon kunde vara så säker på att hon hade tappat den just där, i Spanien."

Bokens första mening:

Det finns ingen början.

Favoritkaraktär/er:

Nora

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den är riktigt kuslig, vill också kunna skriva läskigt!

Rum 213

Författare: Ingelin Angerborn
Genre: Skräck, vänskap

"Jag hade aldrig varit på kollo förut. Jag visste knappt vad ett kollo var, förrän jag råkade hitta en lapp på bussen hem från skolan."

Elvira vet inte vad hon ska göra på sommarlovet när hon får reda på att bästisen Sibel ska åka till Turkiet och vara borta hela sommaren. En grå och regnig dag hittar hon en lapp på bussgolvet. På lappen står det om ett kollo. Det låter verkligen jätteroligt. men sista anmälningsdagen var för en vecka sedan. Elvira tar hem lappen hem ändå.
    Mamma, som har dåligt samvete över att Elvira ska vara själv så mycket i sommar, ringer till kollot ändå och frågar om Elvira kan komma. Och på något konstigt sätt kan hon det, trots att det är många fler som står i kö för att få komma före henne.
    Elvira och mamma är sena som vanligt. Mamma måste gå på toa, så de stannar vid en mack. Framför deras bil står en röd Volvo. Elvira och Sibel tävlar om vem som ser roligast eller konstigast nummerplåtar, så av gammal vana kollar Elvira på Volvons nummerplåt. Där står: RUM 213. Den var kanske inte så rolig, men den betyder i alla fall något så Elvira tänker skriva upp den i sin anteckningsbok.
    När Elvira och mamma kommer fram är de ungefär tio minuter sena. De går in i det största huset på gården och där träffar de en av ledarna. Hon berättar att Elvira ska bo i rum nummer 213.
    Elvira tycker att det är väldigt konstigt att hon ska bo i rum nummer 213. Det var ju precis det som det stod på nummerplåten!
    De andra som ska bo i rum 213 heter Bea och Meja. De är jättesnälla, och de blir snart bra kompisar alla tre. När de håller på att bädda sina sängar slår plötsligt fönstret igen. Det är ju inte så konstigt kanske, men fönstret stängdes. Det slog igen helt. Dessutom var det vindstilla ute när det hände.
    Det är inte det enda konstiga som händer i rum 213. Saker försvinner, och Bea säger att hon faksiskt sett ett spöke; en vitklädd flicka med rött hår. Saken blir inte bättre av att Henny, en av lägerdeltagarna, berättar att hennes mamma varit på kollo här på Björkudden, som kollot heter. Hon har också sett ett spöke här, med vita kläder...

Rum 213 är en jättebra, spännande och lite läskig bok. Den har lite av allt; skräck, spänning, vänskap, kärlek, och mer. Den är ganska lättläst, och den är väldigt svår att sluta läsa i, man fastnar verkligen!

Jag rekommenderar också två andra jättespännande böcker av Ingelin Angerborn: Sorgfjäril och För alltid... (Japp, de tre punkterna är med i boktiteln. ;))