Berättelser från Engelsfors

Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Illustratörer: Kim W. Andersson, Karl Johnsson & Lina Neidestam
Antal sidor: 112 st
Förlag: Rabén & Sjögren (tack för boken!)
Serie: Engelsfors-trilogin 2.5
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Berättelser från Engelsfors
Genre: Fantasy, seriealbum

Välkommen, kära kund! Välkommen till kristallgrottan! Stig på och... Jaha, det är bara du. Var har du dom andra juniorhäxorna då? Ska du bara stå där och glo eller ska du ha något? Jag har slut på ektoplasma, så det kan du se dig i månen efter. Va? En spådom?

Måna Månstråle har åtta spådomar, både om det förflutna och framtiden. I hennes spådomar får man möta De Utvalda både före "Cirkeln" och efter "Eld", man får ta del av Adrianas tragiska historia och får se vad det var som drev Olivia att göra det hon gjorde.
_______________________________________________________________________

Jag fick den här boken som recensionsex igår och läste ut den samma dag. Jag hade verkligen saknat Mats och Saras värld och karaktärer, och nu längtar jag ännu mer tills "Nyckeln" släpps!

Jag tycker verkligen om de åtta berättelserna! De om De Utvalda berättar lite mer om deras liv eller ger ledtrådar till vad som ska hända i "Nyckeln" och det gör att jag saknar karaktärerna, tycker mer om dem och längtar efter att få läsa den tredje delen i serien. De om Adriana och Olivia förklarar verkligen saker väldigt bra och ger en en bättre inblick i deras berättelser! Jag tycker också mycket om sättet boken är skriven på, det fångar en direkt. Det enda negativa med berättelserna är att de är lite korta - boken är bara strax över hundra sidor lång och det gör att varje berättelse inte blir särskilt lång. Jag skulle gärna vilja läsa mer om karaktärerna!

Sedan är jag tyvärr inte så förtjust i tecknarstilen. Jag hörde en gång om att utländska personer tycker den svenska ungdomslitteraturen är väldigt deppig, och det passar verkligen in på den här boken. Färgerna är så himla dystra. Visst, tecknarna är verkligen duktiga, men det är absolut inte min stil. Jag föredrar Shaun Tan eller Miyazaki när det gäller teckning. Nej, tyvärr fångar tecknarstilen mig inte över huvud taget. Miljöerna funkar, de är helt okej, men tycker verkligen inte karaktärerna är särskilt fina. Eftersom Sara och Mats beskrivit karaktärerna så himla bra i "Cirkeln" och "Eld" blir det alltid lika jobbigt att se dem på bild - för inte en enda karaktär är lik sig själv som jag tänkt mig dem . Jag hoppas jag kommer se karaktärerna som jag tänkt mig dem och inte som de är tecknade när jag läser "Nyckeln"...

På Goodreads gav jag den här boken tre av fem stjärnor, för jag tyckte väldigt mycket om berättelserna och sättet den var skriven på men gillade inte tecknarstilen så mycket (till skillnad från typ alla andra, haha). Som sagt är tecknarna duktiga men det är inte riktigt min stil. Allt kan ju inte passa alla ;) Jag skulle rekommendera den här boken till de som läst "Cirkeln" och "Eld" som inte orkar vänta enda tills "Nyckeln" kommer ut! Det orkar i alla fall inte jag, måste ha den typ igår. Den här boken lyckades verkligen göra mig sugen på att läsa ännu mer om Engelsfors!

Minnesvärt citat:

Hittade inget, lite svårt att göra det i ett seriealbum ;)

Bokens första mening:

Välkommen, kära kund! 

Favoritkaraktär/er:

Minoo, Linnea, Vanessa och Rebecka

Saker från boken som inspirerar mig:

• Sättet den är berättad på.

• Karaktärerna!

Alena

Författare: Kim W. Andersson
Antal sidor: 116 st
Förlag: Kolik förlag
Serie: -
Utgiven år: 2011
Originalets titel: Alena
Genre: Seriealbum, livsöde, skräck, kärlek

Sedan Alena började på den snobbiga internatskolan har hon blivit trakasserad och mobbad av Filippa och de andra tjejerna i lacrosse-laget. Alenas bästa vän har bestämt sig för att Alena inte får ta mer skit - inte från rektorn, kuratorn, Filippa eller någon annan. Om hon inte säger ifrån själv snart ska Josefine hjälpa till - men det finns ett problem - Josefine har varit död i ett år. Hur långt kan en död person gå för att hjälpa sin bästa vän som faktiskt dödade henne?
______________________________________________________________________

Jag har väldigt blandade åsikter om det här seriealbumet. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker om det, men jag ska försöka skriva en recension som går att förstå på det i alla fall!

Jag gillar själva historien, den är otroligt spännande  och det är väldigt svårt att sluta läsa (jag läste den i ett svep) och det är väldigt snabbläst (jag läste den på kanske... Tio minuter?). Trots att den är rätt kort hinner författaren få med det som är viktigt för att man ska förstå handlingen och jag tycker boken är alldeles lagom lång. En annan sak jag gillar med den är slutet - det passar verkligen in på boken och är kanske det allra bästa med den. Jag gillar att boken börjar och slutar på ungefär samma sätt, det är också en av de bästa sakerna med den!

Jag hade egentligen ingen aning om vad boken handlade om när jag började läsa, men framsidan hade ju varnat mig lite, hehe. Bilderna är väldigt äckliga och blodiga men inte tillräckligt verklighetstrogna för att man ska tycka de är riktigt hemska eller för att de ska fastna på näthinnan om man nu är känslig för det - inte enligt mig i alla fall! Sedan kan jag ju inte säga att det här är min favoritgenre, alltså sådan här "blodig" skräck - föredrar när böcker är mystiska och riktigt läskiga. Den här boken blev aldrig läskig, jag fick inte rysningar av den direkt. Men för att vara en bok i en genre jag inte är så förtjust i var den absolut bra.

Tecknarstilen, vad tycker jag om den då? Kim är verkligen skicklig på att teckna, men jag föredrar helt klart manga/anime-stilen. Enligt mig är det mycket finare - titta bara på en film av Hayao Miyazaki och ni förstår (förhoppningsvis) vad jag menar! Men Kim är ändå duktig - jag såg till exempel när han signerade Mimmis och Albas böcker på bokmässan, och då ritade han en liten bild av Alena. Han ritar verkligen snabbt och jag kommer ihåg hur de gick runt med boken öppen bara för att de inte ville stänga den och smeta ut teckningen ;)

Så, ja. Ingen ny favoritbok direkt men den var absolut inte dålig. Helt okej är nog ett bra sätt att beskriva den på ;) Rekommenderar den till de som gillar blodig skräck och den här sortens böcker och tecknarstil!

Minnesvärt citat:

Jag hittade inget - det är svårt att göra det i seriealbum ;)

Bokens första mening:

Vadå "träffat en kille"?

Favoritkaraktär/er:

Hittade ingen sådan heller...

Saker från boken som inspirerar mig:

• Början och slutet!

Svarta bubblor

Jag kommer inte skriva en vanlig recension på den här boken, då den inte är en vanlig bok. ;-)

Det är alltså ett seriealbum av Lars Arrhenius som handlar om vad folk tänker på om natten. Jag vann det på bokmässan och läste det direkt när jag kom hem från Göteborg (alltså rätt sent på kvällen) och jag vet inte om det var därför eller om jag helt enkelt är för liten, för jag fattade inte vad som var roligt. Visst, jag fattade endel, men jag tyckte inte direkt det var roligt... Sedan förklarade mamma och pappa endel saker också, men jag tyckte fortfarande inte det var så roligt ;-)

Alltså ingen bok jag skulle rekommendera, för det var snarare ett konstuttryck än en bok!

Annan fakta om boken:
• Den är väldigt kort
• Författaren är konstnär
• Den gavs ut i februari 2011 av förlaget Orosdi-back