Jokern

Författare: Markus Zusak
Antal sidor: 348 st
Förlag: B. Wahlströms
Serie: -
Utgiven år: 2002
Originalets titel: I am the Messenger
Genre: Livsöde

Ed Kennedy är en nolla utan framtid. Han kör taxi olagligt och är hopplöst kär i sin bästa vän Audrey. Vid sin sida har han sin illaluktande kaffedrickande hund, Portvakten. Hans liv är otroligt långtråkigt tills han av misstag förhindrar ett bankrån. Det är då han hittar det första esset som ska komma att förändra hans liv. På det står tre adresser och tre klockslag nedskrivna. Ed vet inte riktigt vad han ska göra tills han förstår att han måste hjälpa människorna som bor på de olika adresserna.

    Men vem är det egentligen som skickar de mystiska spelkorten..?

____________________________________________________________________________

Jag har nämnt den här boken på bloggen en massa gånger, men faktiskt inte gjort någon riktig recension. Så nu, efter snart två år, är det verkligen dags!

Jag har helt tappat räkningen på hur många gånger jag läst den här boken. Jag fick den i julklapp 2010 och läste den kanske 5-10 gånger de första åren, men nu var det ett tag sedan jag läste den så jag bestämde mig för att läsa om den nu i sommar när jag ändå hade tänkt göra så många omläsningar. Jag hade definitivt inte glömt hur mycket jag älskar den, men jag hade faktiskt glömt exakt hur bra den är.

Man blir fångad av handlingen från första sidan - den är rolig men samtidigt sorglig och det är det som gör den här boken så himla bra. Ed är en underbar huvudperson - en minderårig taxichaufför som känner sig allmänt patetisk och är väldigt missnöjd med sitt liv. Han vill göra något. Och efter att han av misstag råkat hindra ett bankrån dyker det första esset upp. Jag har verkligen aldrig läst något liknande. Ed är en otroligt trovärdig karaktär och så... Underbar. En av mina favoritkaraktärer någonsin. Jag vet inte hur jag ska förklara honom, han är helt enkelt underbar.

Markus Zusak lyckas skriva om så viktiga saker på ett så fyndigt sätt. Han blandar in roliga saker i det sorgliga och tvärt om. Det är först och främst hans sätt att få med så himla många viktiga saker i en inte jättetjock bok men ändå få allting att passa ihop så perfekt och vara så lagom långt som gör den här boken så unik och bra.

Det här är en sådan där typisk bok jag tvingar alla jag känner att läsa - som Hungerspelen eller Harry Potter. För det här är verkligen en bok alla borde läsa - den tar upp viktiga saker på ett så otroligt sätt (har jag sagt det innan? Japp, men det är värt att nämnas minst en gång till). Jag älskar varenda liten del i den, särskilt sista esset och Marvs historia. Den är så fin att man inte vet var man ska ta vägen. 

Det här var verkligen inte sista gången jag läste den här boken, för det är en sådan där bok man aldrig tröttnar på. Som alla borde läsa minst tre gånger. En sådan där bok man inte kan sluta tänka på, och inte vill sluta tänka på heller. LÄS DEN!

Minnesvärt citat:

"Jag vill ha ord på min begravning.

Men jag antar att det innebär att man måste ha liv i sitt liv."

"Armarna känns som om de skulle gå av.

Jag visste inte att ord kunde väga så mycket."

"Ibland är människor vackra.

Inte till det yttre.

Inte i vad de säger.

Helt enkelt bara i vad de är."

Bokens första mening:

Bankrånaren är värdelös.

Favoritkaraktär/er:

Ed, Portvakten och Marv

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att Markus Zusak skriver om så viktiga och sorgliga saker på ett så bra och fyndigt sätt.

• Ed's berättarröst!

• Idén med essen, den är så otroligt bra.

• Allting. ♡