Hål i huvudet

Författare: Jenny Jägerfeld
Antal sidor: 303 st
Förlag: Gilla böcker
Serie: -
Utgiven år: 2006
Originalets titel: Hål i huvudet
Genre: Kärlek, livsöde

Hej Minou. Jag börjar rakt av. Okej. Det är en grej jag måste tala om, eller berätta... eh, för dig... erhum [ljudlig harkling]. Jo, okej, det är såhär, försök och lyssna nu, utan att... utan att slå sönder nåt eller så [torrt skratt]. Jag vet att du kommer tycka att jag är feg för att jag spelar in det här på band och det kan du gott få tycka. Eller visst, det är fegt, jag kan se det [drar in rök]. I alla fall [skrammel], vi har haft bra år. Eller bra... jo, bra ändå. Men nu, ja, jag känner mig inte som jag gjorde förut.  

23:åriga Minou har precis blivit dumpad av sin kille - via ett kasettband! Det största problemet med det är att hon fortfarande älskar honom och definitivt inte har glömt honom.
    Sårad och olycklig drar Minou till Spanien för att börja om på nytt. För det är väl så man gör?
____________________________________________________________________________

Jag har läst Jenny Jägerfelds andra bok, "Här ligger jag och blöder", och tycker den var rätt bra. Det var därför jag ville läsa hennes debutbok också - men den var inte riktigt lika bra. Bra, men inte jättebra helt enkelt.

Jenny Jägerfeld har verkligen ett unikt skrivarsätt. Jag gillar det verkligen. Minous berättarröst är ganska underbar och speciell, och det är först och främst därför jag gillar den här boken, haha. Språket är charmigt, roligt och Minous tankar kan vara väldigt träffande och ibland väldigt knasiga. Det är den största anledningen till att man inte vill sluta läsa när man väl börjat.

Handlingen är inte jätteintressant, om jag ska vara ärlig. Minou blir dumpad av sin kille och drar till Spanien för att komma över honom. Skulle kanske inte plockat upp den här boken om det inte var för att jag gillar "Här ligger jag och blöder". Jag förstår inte heller hur Minou har råd med allt - visst, hon får pengar av sin bror, men hur mycket får hon egentligen? Nja, handlingen är inte den intressantaste kanske.

Minou är en rätt bra karaktär, och även om jag inte gillar vissa sidor med henne så är hennes berättarröst väldigt bra och rolig. Men min favoritkaraktär är helt klart hunden Boso - boken skulle inte varit någonting utan honom!

Hittills har min recension kanske låtit hyfsat negativ, men det finns vissa saker med boken som gör att den blir något speciellt och höjer betyget ändå. Vissa detaljer som gör att boken inte bara blir en i mängden. En av dem är hunden Boso, en annan Bianca och en tredje Sanna. Och det är sådana saker som gör den här boken läsvärd och ganska bra. Så ja, den är kanske ingen ny favorit men jag gillar den!

Minnesvärt citat:

Gillade verkligen språket, men hittade ändå inget speciellt citat.

Bokens första mening:

Jag ser på mig själv i den tandkrämsfläckade spegeln.

Favoritkaraktär/er:

Boso!

Saker från boken som inspirerar mig:

• Berättarrösten!

• Detaljerna som gör boken minnesvärd.