Glashuset

Författare: Rachel Caine
Antal sidor: 312 st
Förlag: Styxx fantasy
Serie: Vampyrerna i Morganville 1
Utgiven år: 2006
Originalets titel: Glasshouses
Genre: Vampyrer, fantasy, kärlek

Claire kommer till Morganville för att gå på college, då hennes föräldrar inte ville att hon skulle åka längre än så. Då Claire blir utstött och mobbad av flickorna i elevhemmet bestämmer hon sig för att leta efter någon annanstans att bo.
    Hon får flytta in i Glashuset tillsammans med tre andra ungdomar - gotharen Eve, rebellen Shane och den mystiska Michael som försvinner varje morgon och dyker upp igen vid solnedgången - och där får hon lära sig att det finns värre saker än tjejerna i elevhemmet att oroa sig för - blodtörstiga, starka varelser lurar i nattmörkret. Kommer de fyra ungdomarna i glashuset kunna med gemensamma krafter överleva tills solen går upp?
__________________________________________________________________________

Jag hade rätt höga förväntningar på "Glashuset", men tyvärr blev jag verkligen besviken. I början var berättelsen rätt fångande och jag tänkte att det nog kunde bli rätt bra, men så fort de "elaka" tjejerna kom blev jag helt... Förlåt, men skrattfärdig. Seriöst, de är så patetiskt elaka att de inte är trovärdiga över huvud taget. Ja, jag vet att folk kan vara elaka, men tyvärr beskrev författaren elakheten så dåligt så det nästan blev kul. Och sedan blev boken bara sämre.

Karaktärerna är väldigt platta. Claire beskrivs som töntig för att hon gillar att läsa, lära sig saker och har koll på till exempel klassiker. Ja, det är ju jättetöntigt. Jag brukar tycka om sådana karaktärer som Eve men tyvärr är hon inte så cool som hon skulle kunna vara. Både Michael och Shane är tyvärr rätt ointressanta. Och sedan är de onaturligt snälla mot Claire när hon kommer till Glashuset, tycker synd om henne och tar hand om henne direkt. Hmm...

Kanske beror det på att den senaste vampyrserien jag läste (Vampire Academy!) var så underbar och vampyrvärlden i den serien var fantastisk, men jag intresserade mig aldrig för vampyrerna i den här boken. De är rätt platta, precis som karaktärerna, och jag fick aldrig något riktigt grepp om dem. Författaren skulle definitivt skrivit mer om dem.

Tyvärr är berättelsen inte intressant över huvud taget - om det här inte hade varit min egen bok hade jag definitivt inte läst klart den. Inte ens i slutet var det spännande, utan i själva slutstriden kände jag fortfarande som om jag ville lägga ifrån mig boken och gå och göra något annat. På tal om slutet - det var nog det allra sämsta med hela boken. Man hängde inte med över huvud taget och jag fattade egentligen inte själva "grejen" med boken heller - kunde inte författaren kommit på något intressantare? Tydligen inte. Dessutom var slutstriden så fånig - det gick för fort fram, beskrivningarna var dåliga och jag fattade inte hur det kunde gå så himla bra för dem - och när de sa något om att de hade en timme på sig att göra en sak jag inte kan avslöja utan att spoila, fick jag lite Harry Potter-vibbar (när Voldemort säger att de har en timme på sig att lämna över Harry till honom). Nej, boken är inte unik på något sätt heller, kan jag ju passa på att nämna.

Att Claire förstår allting och plötsligt är inblandad i värsta "mysteriet" eller vad man nu ska säga är inte trovärdigt över huvud taget. Hela berättelsen går alldeles för fort fram. Samtidigt som den är jätteseg händer liksom allt på en gång. Dessutom var cliffhangern i slutet... Obeskrivbar. Det är liksom för mycket - allt bara avbryts på en gång liksom. Men ändå kommer jag knappt ihåg cliffhangern nu, en vecka efter jag läste ut boken...

Så nej, den här boken passade inte mig. Vet att många älskat den men kan inte riktigt se det bra med den - jag ser först och främst en massa brister. Tyvärr var den inte alls så bra som jag hoppades, men så är det ibland ;)

Minnesvärt citat:

Hittade verkligen inget...

Bokens första mening:

Samma dag som Claire flyttade in i Glashuset stal någon hennes tvätt.

Favoritkaraktär/er:

Hittade ingen sådan heller...

Saker från boken som inspirerar mig:

• Det skulle nog vara de första sidorna då, för det började hyfsat bra!