Bloodlines

Författare: Richelle Mead
Antal sidor: 421 (extramaterial ej inräknat)
Förlag: Penguin Books
Serie: Bloodlines 1
Utgiven år: 2011
Originalets titel: Bloodlines
Genre: Fantasy, vampyrer
Språk: Engelska

Sydney är inte speciellt populär hos alkemisterna sedan hon hjälpte dhampiren Rose Hathaway - så när hon får i uppdrag att vakta drottning Lissas syster Jill ser hon det som sin chans att visa att hon är värd sin guldtatuering en gång för alla. Jill är nämligen Lissas enda levande släkting - och har inte Lissa några släktingar får inte hon vara drottning. Det gör att vissa är ute efter Jill - och hon måste skyddas till varje pris innan Lissa lyckas ändra på regeln som säger att man måste ha levande släktingar för att vara drottning.
    Men uppdraget är definitivt svårare än Sydney hade tänkt sig - hon, som hade tänkt hålla sig borta från att vara för vänskaplig med vampyrer för att vinna tillbaka respekten hos alkemisterna - måste nu bo i samma rum som en. Hon ska nämligen gå på en internatskola ihop med Jill och Eddie och låtsas vara deras syster.
    Och sedan är det ju hennes chef, Keith, som hon inte direkt trivs bra ihop med...
________________________________________________________________________

Gud vad jag saknat Richelle Meads värld, språk och karaktärer! Hur överlevde jag utan dem, egentligen? Richelle Mead's böcker är verkligen något alldeles extra - de är så roliga, spännande och omöjliga att släppa så man inte vet var man ska ta vägen. Jag hade väldigt höga förväntningar på "Bloodlines" då jag älskar Vampire Academy-serien otroligt mycket, och jag blev inte besviken!

Först och främst så älskar jag karaktärerna. Jag var nyfiken på Sydney, för jag gillade henne i Vampire Academy och skulle vilja veta mer om henne, och ville verkligen återse de andra - till exempel Adrian och Jill. Sedan kunde jag ju inte låta bli att hoppas på att få träffa Rose och Dimitri igen, och de var inte med mycket - men de var med lite i alla fall! Sydney var verkligen en stark och bra huvudperson, jag gillade henne verkligen. Och Adrian är lika rolig och fantastisk som vanligt :D (Jag vet att Dimitri är min favorit, men jag älskar Adrian ändå!) Älskade verkligen honom och Sydney tillsammans, deras konversationer var kanske det bästa i hela boken. Kolla bara på citaten lite längre ner i inlägget! Jag tyckte alla karaktärer kändes väldigt verklighetstrogna, faktiskt. De hade sina brister och var inte perfekta allihop, och det var det som gjorde dem så realistiska.

Till handlingen, då. Jag tycker verkligen storyn håller, idén med att de måste vakta Jill för att hon är Lissa's enda levande släkting är hur bra som helst. Boken blir heller aldrig långtråkig, och vissa delar var mer spännande än andra - som slutet! Trodde verkligen inte det var så allt hängde ihop, och då var det som svårast att lägga ner boken! Och sedan... Cliffhangern? Seriöst, det kan inte vara sant. Det borde vara förbud att sluta en bok så. Herregud. Jag MÅSTE ha fortsättningen typ igår!

Än så länge slår inte Bloodlines Vampire Academy, men jag känner på mig att den här serien kommer bli otroligt bra - jag menar, jag har läst en bok och den är redan fantastisk. Richelle Mead har byggt upp en underbar berättelse, som vanligt, och den gjorde mig dessutom sugen på att läsa om Vampire Academy! :D Jag rekommenderar verkligen den här boken - först och främst till de som läst Vampire Academy-serien men det skulle säkert gå att läsa den utan att ha gjort det med. Bara... Läs den!

Minnesvärt citat:

“Takes a lot of tries before you hit perfection." He paused to reconsider that. "Well, except for my parents. They got it on the first try." 

“Yeah? Can you draw a skeleton riding a motorcycle with flames coming out of it? And I want a pirate hat on the skeleton. And a parrot on his shoulder. A skeleton parrot. Or maybe a ninja skeleton parrot? No, that would be overkill. But it'd be cool if the biker skeleton could be shooting some ninja throwing stars. That are on fire.” 

“They’re waiting for you. Go on in.” Adrian leaned close to Keith’s ear and spoke in an ominous voice. “If. You. Dare.” He poked Keith’s shoulder and gave a "Muhahaha” kind of monster laugh.” 

“You should've just gotten a kids' meal." Adrian told me, pointing to my half-eaten burger and fries. "You could've saved me a lot of money. And gotten a toy.” 

“Dimitri Belikov had arrived.” 

“I don't suppose that she gave you the job based on looks alone?"

Adrian had been staring off but now flashed me a big smile. "Why, Sage, you sweet talker."

"That's not what I meant! What happened?"

He shrugged. "I told the truth."

"Adrian!"

"I'm serious. She asked me what my greatest strength was. I said getting along with people."

"That's not bad." I admitted.

"Then she asked what my greatest weakness was. And I said, 'Where should I start?'"

"Adrian!"

"Stop saying my name like that. I told her the truth. By the time I was on the fourth one, she told me I could go.” 

“Adrian gave me a look that said I was wasting his time. "Because Jet sounds badass.” 

“The greatest changes in history have come when people were able to shake off what others told them to do.” 

“If it makes you feel any better, you’re not as bad as Keith. He was here earlier today and was so nervous, he literally kept looking over his shoulder.” Lee paused thoughtfully. “I think it might have been because Adrian kept laughing like a mad scientist at those old black-and-white movies he was watching.” 

Bokens första mening:

I couldn't breathe.

Favoritkaraktär/er:

Rose, Dimitri (ja, lite räknas), Adrian och Sydney

Saker från boken som inspirerar mig:

• Karaktärerna! 

• Att den är så himla rolig och svår att släppa.

• Världen Richelle Mead har byggt upp!