Antal sidor: 423 st
Förlag: Opal
Serie: -
Utgiven år: 2010
Originalets titel: Erebos
Genre: Thriller
Det börjar med att Nicks kompis Colin förändras - han kommer inte till träningarna, umgås med de han brukade kalla töntar och svarar inte i telefon. Nick blir fundersam och nyfiken på samma gång - det är inte bara Colin som är annorlunda, och allting börjar med att de får ett litet paket av något slag. Vad är det egentligen som sprids på skolan?
Tillslut får även Nick det lilla paketet och får order att inte berätta för någon om det. Han blir väldigt upphetsad och ännu mera nyfiken - äntligen ska han få veta vad Colin och alla andra blir så konstiga av!
Det visar sig vara ett spel kallat Erebos. Det är verkligare och mer spännande än alla andra spel Nick någonsin spelat. Han spelar som nattalfen Sarius, och är snart lika fast i spelet som alla andra. Reglerna är konstiga - man får inte nämna sitt spel-namn i verkliga världen och man får inte heller nämna sitt verkliga namn i spelet. Han har därför ingen aning om vilka det är han spelar med. För att komma till högre nivåer och få bättre utrustning måste man göra uppdrag man fått av budbäraren - uppdrag som ska utföras i verkliga livet. I början är de enkla och harmlösa, men ju längre in i spelet Nick kommer desto svårare och mer misstänkta blir uppdragen. Hur långt kan Nick gå för att få Sarius till högre nivåer? Och vad är det egentligen som är meningen med Erebos?
________________________________________________________________________
Den här boken är otroligt spännande. Idén är unik och jag är lika fast i boken som Nick och de andra är i spelet. Sidorna flyger fram och det är svårt att sluta läsa. Jag älskar Erebos-spelet samtidigt som jag avskyr det - för jag tror det skulle vara rätt kul att spela det som det var först, alltså innan (spolier!) Adrians pappa bestämde sig för att göra det ondskefullt (slut på spolier). Till de som inte läst boken - om man skulle ta bort den ondskefulla delen av spelet skulle det vara riktigt riktigt kul. Det kanske låter konstigt, men det är sant. Sedan skulle det vara kul om det var lite mer samarbete också, för alla är mot alla och det verkar lite... Trist. Men fantasyvärlden är spännande och idén med att man ska utföra uppdrag i verkligheten är ju jättehäftig.
Det är definitivt roligare att läsa om Sarius än att läsa om Nick, för Sarius är mycket intressantare än Nick. Konstigt, när de egentligen är samma person, men det är sant. Nick är väldigt platt, och samma sak med de andra karaktärerna. Emily är otroligt tråkig om jag ska vara ärlig, kanske tråkigast av dem alla. Den enda jag gillar i "verkliga världen" är Jamie, han är lite mer färgstark än de andra i alla fall!
Jag förstår att Nick fastnar i spelet, men att i princip alla gör det tycker jag är lite konstigt. Och att alla gör precis vad det säger... Hmm. Visst, det kanske är annorlunda för de som verkligen spelar, men det känns lite konstigt att nästan alla blir så himla besatta och att spelet lyckas hållas så hemligt som det gör. Sedan känns det som om det är lite väl smart ibland om jag ska vara ärlig... Tvivlar verkligen inte på att det kommer liknande spel i verkligheten men det skulle kanske behövts lite mer förklaringar. Så trovärdigheten är kanske inte riktigt den högsta.
Nu lät det kanske som att jag har mer negativt att säga om boken än positivt, men jag gillade den verkligen! Spänningen, fantasyvärlden och den häftiga tvisten på slutet väger verkligen upp det negativa. Ser fram emot att läsa "Saeculum" av samma författare!
Minnesvärt citat:
Hittade inget speciellt.
Bokens första mening:
Det börjar alltid på natten.
Favoritkaraktär/er:
Jamie
Saker från boken som inspirerar mig:
• Att den är så otroligt spännande.
• Den häftiga handlingen, har aldrig läst något liknande!
• Fantasyvärlden i spelet är riktigt häftig.
