Hemlös - en roman om vampyrer, varulvar och nyckelpigor

Författare: Gail Carriger
Antal sidor: 362 st
Förlag: Styxx Fantasy (tack för boken!)
Serie: Parasollprotektoratet 3
Utgiven år: 2010
Originalets titel: Blameless
Genre: Steampunk, humor, fantasy, förr i tiden

(Spoilervarning om man inte läst de två första delarna i serien!)

Alexia är utkastad av sin make, en hemsk skandal på grund av sitt "obekväma tillstånd"och dessutom verkar både blodtörstiga vampyrer och mordiska nyckelpigor vilja se henne död.

    För att komma undan alla rykten, nyckelpigor och vampyrer och för att kunna bevisa att det faktiskt är Conalls barn flyr Alexia till Italien för att hitta Tempelriddarna. De sägs nämligen ha kunskap om övermänniskor. Men vill de berätta för Alexia vad de vet? Hon börjar misstänka att hon hamnat ur askan i elden. Men varför bry sig när det finns pesto?

_________________________________________________________________________

Nu är jag definitivt helt säker på att det här är den absolut roligaste serien någonsin. Det är verkligen sällan jag skrattar så mycket till böcker som jag skrattar åt den här serien. Och författaren kan inte bara få mig att skratta - hon kan också förvåna mig, få mig att fastna i hennes böcker och först och främst få mig att längta otroligt mycket efter att få läsa de andra delarna i serien.

Jag är väldigt imponerad av hur bra allting är genomtänkt! Allting sitter ihop så bra och känns så äkta och trovärdigt. Sedan både älskar och avskyr jag hur författaren slutar varje stycke med någon slags cliffhanger så man inte kan lägga ifrån sig boken utan att känna ett stort begär efter att plocka upp den igen. Så himla spännande från början till slut! Beskrivningarna är också helt underbara - väldigt enkla men så annorlunda så man ser allting framför sig så bra att det knappt är sant.

Språket. Det finns inte ord för hur underbart det är. Som sagt har jag nog inte skrattat så mycket åt en serie som jag gjort åt den här - och då har jag inte ens avslutat den än. Karaktärernas konversationer och särskilt Alexias tankar är så himla roliga att läsa! När vi väl är inne på karaktärer kan jag ju säga att karaktärerna är minst lika underbara som språket. Så roliga, charmiga, färgstarka och originella att man inte kan göra annat än älska dem. Alexia är nog min absoluta favorit just för att hon är så himla bra och rolig, men jag gillar många andra också och särskilt deras relationer till varandra (och deras konversationer förstås).

Något jag verkligen älskar med den här boken är namnen på kapitlen. De är så himla bra och roliga! De stämmer in på både boken och själva kapitlet perfekt. Ett exempel är "Det stora påskägget under Themsen". 

Var så himla irriterad på Conall! Hur kan han bara göra så! Han borde ju förstå (spolier!) att det var hans barn - han är ju mänsklig när han är med Alexia och han vet ju faktiskt inte allt om övermänniskor. Sedan känner han ju Alexia också och borde veta att hon aldrig skulle vara otrogen (slut på spolier). Jag gillade verkligen att man inte bara fick följa Alexia utan Lyall också, så man fick se hur det var i London också.

ALLA måste läsa den här serien. Den är så underbart rolig att det inte finns ord för det, så himla bra och genomtänkt samt bra på alla andra sätt också. Något av det absolut bästa jag någonsin läst! :D Nu vet jag bara inte hur jag ska stå ut med att vänta tills nästa del släpps på svenska... Måste ju läsa den typ nu!

Minnesvärt citat:

"Men det är ändå ditt fel. Att överge din man så där och komma och bo hos oss istället för hos honom. Det är chockerande. Folk. Pratar." Evilyn gav extra eftertryck åt orden genom att skoningslöst hugga gaffeln i en korv.

"Folk har en benägenhet att prata. Det anses nog rent allmänt vara det bästa sättet att kommunicera." 

"Som tur var försökte hon inte örfila sin dotter. Hon hade gjort det en gång förut och det hade inte lett till något gott. Alexia hade blivit gift på grund av det."

"Randolph, det här kanske kommer som en chock, men ja är en varulv."

"Ja, mylord."

"Tvåhundraett år gammal."

"Ja, mylord."

"Att bli me barn ä under dom omständigheterna helt omöjlit, ska ru veta."

"Definitivt för er, mylord."

"Någon försökte döda Alexia Maccon. Det var mycket besvärligt, eftersom hon hade väldigt bråttom."

"Lady Blingchester lutade sig närmare och sänkte rösten till en viskning.

"Ni skulle gjort dem en tjänst om ni hoppat i Themsen."

"Alexia viskade tillbaka, som om det vore en stor hemlighet: "Jag kan simma, lady Blingchester. Ganska bra faktiskt."

"Varför vill de att jag ska dö? Jag menar, bortsett från de gamla vanliga orsakerna."

"Borde inte ni tänka mer på era egna problem?"

"Hur roligt är det? Andras är alltid mycket mer underhållande."

"En likvideringsfullmakt från vampyrerna. Med order om ett dödsbett åt lady Maccon. Ganska lustigt, med tanke på att hon inte kan bli biten, men jag antar att det är tanken som räknas."

"Var hövlig nu."

Lord Maccon blängde surt på honom.

"Jag har träffat drottningen förut, som du kanske vet."

"Jadå, jag vet. Det är därför jag påminner er."

"Finns det någon som inte vill studera eller döda mig?"

Floote räckte försiktigt upp handen.

"Javisst. Tack, Floote."

"Och så mrs Tunstell, frun", sa han förhoppningsfullt, som om Ivy var något slags tröstpris.

"Jag märker att ni inte nämner min illojale make."

"Jag misstänker att han just nu förmodligen vill döda er, frun."

"Det har varit ett nöje att göra er bekantskap, lady Maccon. Verkligen mycket angenämt."

"Är det min fru ni talar om nu?" utbrast lord Maccon chockat."

Bokens första mening:

"Hur mycket längre, mamma, måste vi uthärda denna fasansfulla förödmjukelse?"

Favoritkaraktär/er:

Alexia

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den är så otroligt rolig!

• Att varenda stycke slutar med en cliffhanger så den är omöjlig att lägga ifrån sig.

• Karaktärerna!

• Språket och alla underbara citat :D

Chanslös

Författare: Gail Carriger
Antal sidor: 376 st
Förlag: Styxx Fantasy (tack för boken!)
Serie: Parasollprotektoratet 2
Utgiven år: 2010
Originalets titel: Changeless
Genre: Fantasy, deckare, kärlek

(Spoilervarning om man inte läst "Själlös"!)

Alexia Maccon trivs som Conall Maccons, Londonvarulvarnas alfa, fru. Men så kommer varulvsregementet från utlandet och flyttar in i tält på hennes gräsmatta, Conall åker till Skottland utan att tala om varför och en skrämmande farsot drar in över London och gör alla övernaturliga mänskliga igen.
    Så Alexia ger sig av, efter sin make, mot Skottland i ett luftskepp tillsammans med sin otroligt jobbiga syster Felicity, inte så smarta väninna Ivy och Ivys största beundrare och hennes makes tjänare, Tunstell och en mystisk kvinna klädd i manskläder. Men vid slutdestinationen finns saker inte ens en kopp te kan rädda.
__________________________________________________________________________

Äntligen har jag läst fortsättningen på Själlös! Och ja, den var bra. Mycket bra.

Jag älskar Gail Carrigers sätt att skriva - spännande och roligt. Den här boken är en av de charmigaste böcker jag någonsin läst, och det är först och främst karaktärernas förtjänst. De har så udda, speciella och färgstarka karaktärer allihop och tillsammans blir det helt perfekt. Språket är också bra, gammalt men enkelt.

Handlingen är som sagt spännande. Jag älskar idéerna och allting är väldigt bra beskrivet, jag kan verkligen se allt framför mig! Boken är aldrig seg och man fastnar vid första sidan. Det som är allra mest spännande är slutet, jag kunde verkligen inte sluta läsa! En annan sak jag gillar med handlingen är att den verkligen är originell - en helt egen värld som utspelar sig i London fast med varulvar, vampyrer och en hel del andra saker. Jag har aldrig läst något liknande (förutom i "Själlös" förstås).

Sedan är det ju det här med den snygga designen. Jag älskar de blå färgerna och det är verkligen otroligt snyggt med svarta sidkanter!

Ja, den här serien har verkligen blivit en favorit. Jag älskar den och alla borde läsa den. Helst typ nu.

Minnesvärt citat:

"Hon älskade visserligen sina systrar, men hon tyckte inte om dem särskilt mycket."

"Ivy viftade med näsduken som för att säga det finns inte ord för hur bottenlöst olycklig jag är. Sedan sa hon, eftersom hon aldrig nöjt sig med talande gester när man kunde uttrycka sig så mycket mer med ord: "Det finns inte ord för hur bottenlöst olycklig jag är."

"Hon såg stridslysten och istadig ut, ungefär som en mycket sträng guvernant. Den här kvinnan var av sorten som drack sitt te svart, rökte cigarr efter midnatt, var skicklig på att spela kort och höll sig med en  skock odrägliga småhundar.

Alexia gillade henne genast.

Kvinnan hängde vant av sig geväret och riktade det mot lord Maccon.

Alexia gillade henne lite mindre."

"Lord Maccon suckade.

"Det var en viktig familjeangelägenhet."

"Och vad är jag, en tillfällig bekantskap?""

Bokens första mening:

"Det är vad, sa du?"

Favoritkaraktär/er:

Alexia

Saker från boken som inspirerar mig:

• Karaktärerna!

• Handlingen, den är så rolig och spännande.

• Utseendet. Jag vet att det är insidan som räknas men ändå... Boken är sjukt snygg!

• Allt... :D

Själlös - En roman om vampyrer, varulvar och parasoll

Författare: Gail Carriger
Antal sidor: 365 st
Förlag: Styxx fantasy (Ett jättestort tack för boken!)
Serie: Parasollprotektoratet 1
Utgiven år: 2009, på svenska 2012
Originalets titel: Soulless
Genre: Fantasy, kärlek

1800-talets London. Här lever människor, varulvar, vampyrer och i ovanliga fall, övermänskliga tillsammans.
    Det är inte så att övermänskliga bara får leva ihop med de andra ibland, utan de är ovanliga. Alexia Tarabotti är en av de få övermänskliga, eller själlösa som de kallas av vampyrerna, i Storbritannien. Hon kallas själlös därför att hon inte har någon själ. Hon kan förvandla övernaturliga, som varulvar och vampyrer, tillbaka till människor bara genom att röra vid dem, men de förvandlas tillbaka till sin övernaturliga skepnad så fort hon slutar röra vid dem.
    Livet som Alexia Tarabotti är inte lätt. Det är inte bara det att hon inte har någon själ, är 26 år och inte gift, väldigt frispråkig, rejält kurvig och halvitaliensk - hon blir dessutom kär i en varulv och jagad av en konstig vaxmänniska, och allt började när hon dödade en vampyr. Men Alexias problem slutar inte där...
_________________________________________________________________________

Jag är mållös. Jag trodde den här boken skulle vara bra, efter allt positivt jag hört om den, men jag trodde inte den skulle vara fantastisk, otrolig, världsbäst och omöjlig att sluta tänka på, vilket den är.

Jag har verkligen aldrig läst något liknande! Handlingen är udda - en blandning av vampyrer, varulvar, övermänskliga, mat, mode, parasoll och te. Det kan ju inte bli något annat än underbart! Den här boken har allt en bra bok behöver - humor, kärlek, fantasy och otroliga karaktärer.

Ja, karaktärerna är verkligen otroliga. Alexia till exempel. Jag beundrar henne verkligen! Hon vet hur man ska hantera folk, säger vad hon tycker och lyckas alltid ha något bra att säga - till och med till hennes fiender. Och lord Maccon, han är så himla cool! Så arg och sur men kan vara så snäll och kärleksfull. Jag gillar alla karaktärer (utom de som är elaka), de har verkligen självlysande personligheter och känns otroligt verklighetstrogna - de är inte bara änglar utan har negativa sidor också, vilket gör att de känns trovärdiga och gör att man älskar dem ännu mer.

Jag var verkligen fast från första sidan, och boken blir bara bättre och bättre ju mer man läser! "Själlös" är en av de absolut roligaste böckerna jag läst på länge - jag gapskrattade flera gånger och kom på mig själv med att sitta och le i princip hela tiden. Men boken kan vara allvarlig med, och det är en annan av alla saker som gör den så bra.

Detta är en sådan bok jag verkligen inte ville släppa. Jag ville läsa exakt hela tiden, och igår kväll läste jag till klockan sent och sedan var jag tvungen att lägga mig - med bara något kapitel och en epilog kvar. Jag kunde verkligen inte sova efter det, för jag låg bara och tänkte på boken hela tiden - det gör jag faktiskt fortfarande, det är omöjligt att få ut den ur huvudet! Men fast jag ville läsa ut den så fort som möjligt ville jag samtidigt spara slutet, för jag ville inte att boken skulle ta slut. Men det gjorde den idag på morgonen, och jag har panik. Jag måste ha fortsättningen, men den kommer inte på svenska förrän i oktober... Jag skulle ju kunna läsa dem på engelska, men jag föredrar att fortsätta läsa serier på samma språk som jag börjat dem. Men det finns fyra böcker till i serien på engelska, så jag får se hur bra det går med att vänta på dem... Jag har redan ont i magen av allt väntande (trots att jag har väntat i... två timmar :o)

Jag vet inte hur många favoritdelar jag hittade i den här boken, sådana delar man bara vill läsa om och om igen. Jag har redan läst om de flesta av dem, bara för att de är så otroligt bra! Jag hittade massa bra citat i boken också, några av dem kan man läsa under "Minnesvärt citat" här nedanför.

Något jag bara måste nämna är den otroligt snygga framsidan! Jag älskar färgerna och hur otroligt bra den passar ihop med boken. Dessutom gillar jag att den har ett sådant där skyddsomslag eller vad man ska säga, ett sådant där "papper" runt som man kan ta bort. Den är snygg när man har tagit bort det också - helsvart med rosa text på kanterna. Men det allra snyggaste med boken är nog de svarta sidkanterna. Jag älskar dem! Det är nästan så jag vill ställa boken på fel håll i bokhyllan, haha.

Så: En alldeles, alldeles underbar bok! Jag förstår inte hur jag ska kunna läsa någon annan bok nu på typ en månad eller så, för den här boken har flyttat in i mitt huvud och verkar trivas där. Jag rekommenderar den väldigt, väldigt starkt, alla borde läsa den! Den blir inte bara en ny favorit för mig, utan en ny absolut favorit - som Harry Potter, Hungerspelen och De utvalda-serierna. Och det betyder att den här boken verkligen är bra! Läs den!

Minnesvärt citat:

""Jag kanske skulle kunna vara tillsammans med lord Akeldama vid fullmåne?"

Earlen såg mordisk ut.

"Jag är säker på att han skulle vara till stor hjälp om det blev bråk. Han kan överösa era anfallare med obönhörligt smicker tills de ger upp.""

"Hon visste inte riktigt vad det sade om henne att hon tyckte att det kändes väldigt tryggt att se en jättelik varg, med gyllene och grå strimmor i den bruna pälsen, tassa av och an i gränden nedanför hennes sovrum."

""Och jag tycker att felfri skönhet är kolossalt tråkigt. Tycker inte ni det?" han kysste henne på näsan igen.

Alexia kunde inte låta bli. Hon drog sig undan en aning och tittade på honom uppifrån och ner. "Tydligen.""

"Earlen skulle just gripa in, men hejdade sig sedan tvärt och tittade ner på henne. "Är jag det?"

"Är du vad?" Hon kikade frågande upp på honom genom sitt trassliga hår. Hon tänkte minsann inte göra det lätt för honom.

"Din käraste?"

"Tja, du är varulv, skotte, naken och nedsmord med blod, och jag håller dig ändå i handen.""

Bokens första mening:

Miss Alexia Tarabotti hade inte roligt.

Saker från boken som inspirerar mig:

• Karaktärerna, de är så färgstarka och bäst.

• Att den är så otroligt rolig men kan ändå vara allvarlig!

• Att den verkligen har allt en bra bok behöver för att bli just bra.

Allting, om jag ska vara ärlig...