Något de flesta säkert inte missat är att det i somras släpptes en ny bok som utspelar sig i Harry Potter-världen. "Harry Potter and the Cursed Child", boken gjord på teaterns manus, tar vid där epilogen i den sista boken slutar - Albus Potter, Harrys son, är påväg till Hogwarts för att gå sitt första år. Det visar sig direkt att han inte direkt följer i sin fars fotspår; han hamnar i Slytherin och blir snabbt vän med Draco Malfoy's son, Scorpius Malfoy. Harry och Albus glider isär mer och mer och Albus trivs inte alls med att vara Den utvaldes son. För att en gång för alla bevisa att han är en egen person drar Albus med Scorpius på ett äventyr som får helt andra konsekvenser än de kunnat ana.
Jag har så mycket tankar om den här boken. Självklart älskade jag att komma tillbaka till Harry Potter-världen, och det måste nog ändå vara det allra bästa. Alla karaktärer och platser man känner igen, all nostalgi. Sedan fanns det saker som var mindre bra också, som jag tänkte komma till lite senare.
Jag hade hört väldigt många missnöjda åsikter om den här boken/teatern. Det gjorde att mina förväntningar inte var så höga, och jag tror det är en stor anledning till varför jag kunde uppskatta den så mycket som jag gjorde. Mitt största tips till alla som är rädda för att läsa den här boken på grund av allt negativt de hört - läs den utan alltför höga förväntningar, och fokusera på de bästa delarna.
Nedan följer listor på saker jag gillade mycket och gillade lite mindre med boken. (De innehåller spoilers, så skippa dem om ni inte vill veta för mycket!)
Mindre bra saker
• Voldemorts dotter - hela den delen av berättelsen tyckte jag kändes ganska ologisk. Även om jag tyckte ganska mycket om scenen när de är tillbaka i Godric's Hollow tyckte jag de kunde byggt upp den på något annat sätt och fokuserat mer på andra delar av berättelsen.
• Ron som karaktär förtjänade mer än att bara vara med för att bidra med humor - visst, det är jättebra att ha med en karaktär som är rolig, men Ron kunde definitivt fått ha lite mer djup än så.
• Jag gillade att Scorpius kom till en alternativ framtid där allt var hemskt, men att anledningen skulle vara att Cedric blev så sur av att förlora i The Triwizard Tournament så han blev dödsätare... Det kändes inte heller riktigt rättvist mot hans karaktär.
• Delar av slutet kändes lite hastigt och passade inte riktigt in på resten av berättelsen.
• Jag hade definitivt hellre läst den som en riktig bok än som ett manus, men när man väl kom in i det var det faktiskt inte så farligt. Det flöt på väldigt snabbt men sjävklart hade man velat ha lite fler beskrivningar.
Väldigt bra saker
• Scorpius Malfoy! Han var definitivt min favoritkaraktär i hela boken. <3
• Scorpius och Albus vänskap - något av det finaste jag läst på länge. Båda karaktärerna och deras relation till varandra är helt klart det bästa med den här boken. Jag vill verkligen läsa mer om dem!
• Att få återse alla karaktärer från Harry Potter-serien - behöver jag säga mer?
• Draco Malfoy växte verkligen som karaktär i den här boken, och det förtjänade han verkligen. Det var väldigt fint att läsa om.
• I en alternativ tid där allt är hemskt står fortfarande Hermione, Ron och Snape på Harrys sida. Snapes karaktär beskrevs väldigt bra i den här boken.
• Den innehåller scener som får en att skratta, som får en att vilja krama om karaktärerna i boken och som får en att behöva lägga den ifrån sig för att samla tankarna ett tag. Alla känslor på samma gång. Det märks att J.K. Rowling har varit inblandad i berättelsen.
Som en avslutning kan jag säga att de positiva sakerna väger upp de negativa. Den här boken drar med en tillbaka till Harry Potter-världen, och det älskar jag den för.
Berättelsen är ofta väldigt rolig, men den är också både mörk och sorglig emellanåt. Man kan alltid lita på att J.K. Rowling skriver berättelser som får en att känna ungefär alla känslor samtidigt. Men min absoluta favoritscen var ändå den när Newt och Jacob var nere i Newts väska - det var precis så magiskt som en film som utspelar sig i Harry Potter-världen borde vara.
