Och bergen svarade

Författare: Khaled Hosseini
Antal sidor: 361 st
Förlag: Wahlström & Widstrand (tack så mycket för boken!)
Serie: -
Utgiven år: 2013
Originalets titel: And the Mountains Echoed
Genre: Livsöde

"Abollah?"

"Ja."

"När jag blir stor, får jag bo med dig då?"

Abdullah betraktade den blodröda solen som sjunkit så lågt att den nuddade vid horisonten. "Om du vill. Men det vill du säkert inte."

"Jo, det vill jag!"

"Du vill säkert ha ett eget hus."

"Men vi kan vara grannar."

"Kanske."

"Du får inte bo långt bort."

"Tänk om du tröttnar på mig?"

Hon stack armbågen i hans sida. "Det gör jag inte!"

Abdullah log för sig själv."Det blir jättebra."

"Lovar du att vara nära."

"Ja."

"Tills vi blir gamla."

"Väldigt gamla."

"Alltid."

"Ja, alltid."

Hon vände sig om och tittade på honom. "Lovar du, Abollah?"

"Alltid och för all framtid."

Abdullah har uppfostrat och tagit hand om sin lillasyster Pari själv, trots att han bara är tio år. Men när fadern inte längre kan försörja sin familj bestämmer han sig för att sälja Pari till ett barnlöst par i Kabul. Deras sorgliga öde kommer att påverka många liv, men kommer syskonen återförenas innan det är för sent?

______________________________________________________________________

Blev så himla glad när jag fick chansen att läsa den här boken, för Khaled Hosseini är en av mina favoritförfattare och jag älskar hans andra böcker. Jag blev verkligen inte besviken på den här boken, även om jag skulle säga att både "Flyga drake" och "Tusen strålande solar" är bättre!

Berättelsen om Abdullah och Pari är så fin och sorglig, Två syskon som älskar varandra mest i hela världen som skiljs åt. Hemskt! Författaren skriver om hur den händelsen påverkar andra människors liv på ett underbart sätt. Varje kapitel är från en ny persons synvinkel, men det är ändå inte svårt att hänga med. De är skrivna på olika sätt (jag-form, tredje person, som brev) och man vet ofta vem karaktären är och behöver inte lära känna en ny person varje gång - bara ibland. Vid vissa tillfällen har man inte en aning om hur den personen man läser om passar in i berättelsen förrän man läst ett tag, och sedan när man läst hela boken förstår man hur alla berättarröster gjorde att man fick en underbar helhet av berättelsen man inte hade fått annars.

Egentligen var det inte Pari och Abdullah som var berättelsens början, utan det som satte igång allting var en sak som deras styvmamma gjorde en gång. Som sagt, den här bokens helhet är underbar. Och en annan sak som är underbar är hur författaren lyckas introducera nya karaktärer utan att göra det krångligt över huvud taget. Först tyckte man något om en person, men när man väl fick läsa ur den personens synvinkel eller mer om den fick man en ny uppfattning om personen. Några karaktärer gillar jag och några avskyr jag, som det brukar vara i de flesta böcker. Men Khaled Hosseini kan verkligen få en att älska och hata hans karaktärer väldigt mycket.

Något jag särskilt tänker på när jag läser författarens böcker är hur starka känslor han kan ge läsaren. Ibland kändes det som om någon rivit ut hjärtat på en för att det var så hemskt eller sorgligt. Det är verkligen inte många författare som kan skriva om sådana saker så läsaren känner saker så starkt. 

Slutet... Herregud vad sorgligt! Khaled Hosseini har återigen lyckats med att skriva ett hjärtekrossande slut! För hjälp, vad sorgligt det var. Kunde verkligen inte ana att det skulle sluta så, även om jag kände på mig att det skulle bli sorgligt - det brukar det vara i författarens böcker. Men det spelar ingen roll hur mycket man förbereder sig, det blir lika hemskt ändå. Måste också få säga att de sista meningarna var bland det vackraste jag någonsin läst. Jag kunde inte föreställa mig ett bättre sätt att avsluta boken på, även om det var så otroligt sorgligt.

Om jag nu ska klaga på någonting var det nog att man inte fick läsa mer om Abdullah. Man fick bara läsa om honom från hans dotters synvinkel, och det tyckte jag var lite synd. Det skulle gärna fått vara ett kapitel om honom också. Hur han kände sig efter att Pari försvann och gärna lite om hans vuxenliv också. Annars tror jag inte det finns något att klaga på...

Så, som sagt tycker jag ännu mer om författarens andra böcker, men den här boken är ändå något av det finaste och sorgligaste jag någonsin läst. Att det är så verklighetstroget gör det ju inte sämre. Rekommenderas till alla!

Minnesvärt citat:

Det jag skrivit i recensionen lite högre upp, samt de sista raderna.

Bokens första mening: 

Visst.

Favoritkaraktär/er:

Markos, Thalia, Pari och Abdullah

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den handlar om olika personer i varje kapitel men att allting hör ihop i slutet.

• Att den är så fin och så otroligt sorglig!

• Slutet... Så sorgligt och så vackert.

• Att den är så verklighetstrogen.

Tusen strålande solar

Författare: Khaled Hosseini
Antal sidor: 402 st
Förlag: Wahlström & Widstrand
Serie: -
Utgiven år: 2008
Originalets titel: A Thousand Splendid Suns
Genre: Livsöde

Mariam är femton år gammal och utan utbildning när hon tvingas resa till Kabul för att gifta sig med en trettio år äldre man. Rashid, som han heter, blir våldsam och elak när det visar sig att Mariam inte kan få barn.
    När tjugo år har gått skaffar Rashid sig en till fru, Laila. Hon är egentligen väldigt förälskad i sin granne Tariq, men när hennes föräldrar dör i ett bombdåd gifter hon sig med Rashid för att överleva.
    Trots alla fula och elaka ord, misshandeln som bara blir värre och värre, och alla hemskheter som Afghanistan utsätts för kommer Laila och Mariam varandra närmare och närmare.
________________________________________________________________

Jag hade väldigt höga förväntningar på den här boken eftersom "Flyga drake" som författaren också har skrivit är en av mina favoritböcker, men "Tusen strålande solar" överträffade alla mina förväntningar - den är fantastisk.

För det första är den så sorglig så man vill slänga den i väggen. Jag kan inte ens tänka mig att folk tvingas stå ut med sådant som Mariam och Laila utsätts för. När jag läser får jag verkligen lust att göra något för att hjälpa alla människor som har det svårt i världen! Jag kan inte beskriva hur sorglig, hemsk och fantastisk den här boken är, men alla, verkligen alla, måste läsa den.

Hela boken är otroligt verklighetstrogen, och man kan inte bara intala sig det händer inte på riktigt, det är bara en bok för saker som det här har hänt och händer varje dag och det är hemskt. Karaktärerna är starka och självlysande, och jag gillar endel lika mycket som jag avskyr andra - väldigt mycket! Den var omöjlig att släppa och trots alla jobbiga händelser går den rätt snabbt att läsa.

Även om den här boken är otroligt sorglig så är den inte riktigt så sorglig som "Flyga drake". Slutet på den här är lite, lite lyckligare trots att det är otroligt olyckligt!

Jag kan inte komma på något som är negativt med boken (om inte saker som att "det är krig och den är sorglig" ska räknas med"). Jag älskar den verkligen, och det är lätt en ny favoritbok. Alla måste läsa den, för den är så otroligt bra och tänkvärd.

Minnesvärt citat:

""...Men vi är som fästningsmurarna där uppe. Vi är illa medfarna, inte särskilt vackra att se på, men vi står fortfarande upprätt.""

"Hon skulle aldrig kunna göra samma avtryck i Mammys hjärta som hennes bröder hade gjort, för Mammys hjärta var som en strand där Lailas fotspår ständigt skulle spolas bort av sorgens vågor som höjde sig och bröts, höjde sig och bröts."

Bokens första mening:

Mariam var fem år gammal när hon hörde ordet harami för första gången.

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den är så himla tänkvärd och berörande, jag vill också kunna skriva så.

• Karaktärerna, de känns så himla verklighetstrogna! 

Flyga drake

Författare: Khaled Hosseini
Antal sidor: 352 st
Genre: Livsöde, vänskap

Amir och Hassan är oskiljaktiga, trots att Amir är rikemansson och Hassan hans tjänare. De två pojkarna växer upp i ett fredligt Afghanistan och gör allt tillsammans - går på bio, lär sig cykla, klättrar i träd...
    Men en dag sviker Amir sin lojala vän Hassan, trots att Hassan alltid ställer upp för Amir och gör allt för honom. Allting förändras, och när Sovjetunionen invaderar Afghanistan år 1979 flyr Amir och hans pappa till USA.
    Amir anpassar sig snabbt i Kalifornien och lever ett tryggt och bra liv. Men när talibanerna griper makten i Afghanistan många år senare förstår Amir att minnena av Hassan och hemlandet finns kvar, och det är nu eller aldrig som han måste göra något.

Jag kan inte skriva en tillräckligt bra recension till den här boken, för den är så fantastisk att man inte kan beskriva den med ord. Den är otroligt sorglig, man vill inte tänka på att det mycket väl kan ha hänt något snarlikt i verkligheten. Men man tänker på det ändå, för författaren är otroligt skicklig på att berätta så man tror att allting man läser är verkligt.
    Jag blir otroligt arg på huvudpersonen, hur kan han göra så mot Hassan? Hassan är världens bästa vän: han ställer alltid upp för Amir, i vått och torrt. Varför kan Amir inte göra det samma för Hassan någon gång? Fast visst, han var tolv år och det var kanske inte så lätt att ingripa. Men han kunde faktiskt pratat med Hassan, berättat varför det blev som det blev.
    Men det är ändå svårt att inte tycka om huvudpersonen, i alla fall i andra halvan av boken. Fast jag blir ändå så fruktansvärt arg på honom.
    Hassan är nog min favoritkaraktär: han är så fruktansvärt snäll! Jag skulle göra väldigt mycket för en sådan kompis. Men han är nog nästan lite för snäll, han borde säga ifrån lite mer.
    Jag vet inte vad jag tycker om Amirs Baba (pappa). I början verkar han jättehemsk, Amir måste kämpa för att få hans kärlek. Men sedan blir det liksom annorlunda, läs så får ni veta hur!
    Åh, detta är en av de sorgligaste böcker jag läst. Jag vill bara gråta när jag tänker på vissa saker. Men den är också så otroligt tänkvärd, man måste tänka igenom varje val man gör för man vet ju inte vad det får för konsekvenser. I vissa fall kan ju konsekvenserna bli hur hemska och sorgliga som helst.
    Jag kan inte beskriva hur sorglig denna bok är. Eller hur bra. Eller hur tänkvärd. Så jag säger bara: Läs den! Ni måste läsa den! Den personen som inte blir berörd av denna boken borde söka hjälp.
    ☻☻☻☻☻ - fem av fem smileysar.