Antal sidor: 479 st
Förlag: Norstedts
Serie: The Cemetery of Forgotten Books 1
Utgiven år: 2001
Originalets titel: La Sombra del Viento
Genre: Deckare, livsöde
När Daniel är tio år gammal tar hans pappa med honom till de bortglömda böckernas gravkammare och berättar för honom att han, som alla som kommer dit för första gången, får ta med sig en bok hem och adoptera den, se till att den lever vidare för all framtid. Daniel väljer boken "Vindens skugga" av Julián Carax, en bok han aldrig har hört talas om förut, och så fort han börjar läsa är han fast. Han blir besatt av både boken och dess mystiske författare, och när han letar efter mer information om författaren och undrar om han skrivit några mer böcker märker han att någon gjort sitt bästa för att sopa undan alla spår som funnits av författaren, och att någon försökt bränna alla hans böcker. Daniel känner att han bara måste ta reda på vad som hände med Julián Carax och vem det är som försöker få alla att glömma honom. Vägen till sanningen är svårare än Daniel någonsin kunnat ana - varför följer kommissarien Fumero varje litet steg Daniel tar? Och varför börjar Daniels liv påminna om den mystiske Julián Carax..?
______________________________________________________________________
Jag visste från början att jag inte skulle kunna tycka illa om den här boken - det är något med mig och böcker som handlar om just böcker, jag kan inte motstå dem. Men trots att jag visste att boken skulle handla om böcker och skrivande hade jag aldrig kunnat ana att den skulle vara såhär bra.
"Vindens skugga" innehåller i princip allt man kan önska sig av en bra bok - en massa mysterier, spänning från början till slut, lite sorg och lite kärlek, en underbar berättelse, vackert språk... Jag kunde verkligen inte lista ut hur det skulle hänga ihop i slutet av boken och det var det som gjorde att man inte kunde sluta läsa. Dessutom är den här boken så otroligt skickligt skriven! Sättet den är skriven på påminner lite om Jellicoe Road - allting hänger ihop perfekt i slutet och man vill läsa om boken bara för att se vilka detaljer man missade när man inte visste hur allt hängde ihop.
Språket är verkligen vackert och man hittar en massa fina citat när man läser. Alla karaktärer är så himla bra uppbyggda också - alla har en bakgrund och det märks hur den påverkar/har påverkat dem. Det finns karaktärer att älska, hata, tycka synd om, skratta åt, vara rädd för... Alla känns så verklighetstrogna. Ibland visste man inte om man skulle älska eller hata dem, och det är ju så det är i verkliga livet också - knappt någon är helt ond eller helt god, och det finns nästan alltid anledningar till handlingar.
Jag älskar hur Daniel dras in i mysteriet och hur det fortsätter vara spännande från första till sista sidan. Jag brukar inte läsa deckare så ofta, det är inte riktigt min genre, men den här sortens deckare är verkligen helt underbara. Ett annorlunda mysterium som blandar ihop både förr och nu och som man aldrig skulle kunnat förutse lösningen på... Jag älskar den mystiska, lite mörka känslan som finns genom hela boken och som gör den lite extra mystisk.
Det som nog var allra finast med boken var hur början och slutet passade så perfekt ihop och knöt ihop boken så fint. Ska jag däremot klaga på något med den var det nog hur den beskrev kvinnor - den utspelar sig ju under 40-50-talet så jag vet att kvinnosynen var annorlunda, men det är inte riktigt det som stör mig. Det är det att sättet kvinnorna beskrivs på inte alls går att känna igen sig i, de verkar inte som kvinnor alls, haha.
Jag beundrar verkligen författarens sätt att skriva på - vackert, mystiskt, spännande, mörkt och alldeles underbart! Jag rekommenderar den här boken till alla - den är verkligen en ny favorit :) Jag har fortsättningen i bokhyllan så den kommer definitivt bli läst snart!
Minnesvärt citat:
"Vid ett tillfälle hörde jag en av pappas stamkunder säga att få saker sätter så djupa spår i oss som den första boken som hittar vägen till vårt hjärta. De där allra första bilderna, orden som vi tror att vi har lämnat bakom oss sedan vi slagit igen boken, de följer oss livet ut, och i vårt minne reser de ett slott som vi förr eller senare - oavsett hur många böcker vi läser, hur många världar vi upptäcker, hur mycket vi minns eller glömmer - kommer att söka oss tillbaka till."
"En hemlighet betyder lika mycket som den vi helst vill berätta den för."
"Ni vet hur barn är. Gud har fyllt deras hjärtan med godhet, men de upprepar sådant de hört föräldrarna säga hemma."
- De små änglarna, inflikade Fermín."
"De hade skilts åt som pojkar, nu träffades de igen, den ene döende, den andre en flykting. Båda frågade sig om livet hade försett dem med dåliga kort, eller om de inte hade spelat sina kort väl."
Bokens första mening:
Jag minns fortfarande den där gryningen när pappa första gången tog mig med till De bortglömda böckernas gravkammare.
Favoritkaraktär/er:
Daniel och Fermín
Saker från boken som inspirerar mig:
• Mysteriet i boken, det är så annorlunda och så himla intressant.
• Att den är spännande från första till sista sidan!
• Den mystiska och mörka känslan som finns genom hela boken.
• Att alla karaktärer är så intressanta och verklighetstrogna!
