Message from Venus

Författare: Tessa Krailing
Antal sidor: 154 st
Genre: Äventyr, Livsöde
Språk: Engelska

Trettonåriga Rose bor tillsammans med sin sjuttonåriga syster Aisling och deras mamma. Roses pappa är försvunnen, de har ingen aning om var han är.
    En kväll kör de anden i glaset och anden säger att pappan har försvunnit till Venus. Roses mamma tror på det, men inte Rose, för det skulle väl ändå inte kunna vara möjligt?
    Sedan berättar anden att deras pappa tycker att de ska starta en grupp för de som tror att det finns liv på andra planeter.
    Rose får pappas kompis Pat att komma dit för att hjälpa hennes mamma att förstå att pappan inte kan vara på Venus. Men istället får Pat mamman att tro att han är där för att Roses pappa har skickat dit honom. Han blir den första medlemmen i gruppen. Till Rose säger han att han sa att han var skickad dit av pappan för att vinna mammans förtroende.
    Sedan kommer det en väldigt mystisk kille till Roses familj. Han heter Gabriel och är så snygg att han kan få folk att göra precis vad han säger. Men det kan väl inte vara sant - eller är han verkligen en ailien?

Denna boken var verkligen urusel! Vi skulle läsa en engelsk bok i engelskaläxa, och vår lärare beställde böcker från biblioteket som de i England läser när de är i vår ålder. Jag förstår om de helt tappar läslusten efter att ha läst sådana här böcker...
    Personerna får man i princip inte veta något om. Inte vad de gillar att göra eller någonting. Man får heller knappt veta hur de ser ut.
    Gabriel är verkligen osannolik. Han kan typ hypnotisera folk och beter sig som om han var kungen över världen. Ändå är Rose kär i honom, och han är typ mer än tio år äldre än hon. Liksom... Jaha? Är det bara snygghet som räknas, ska man inte vara lite trevlig också? Tydligen inte. Gabriel är en väldigt osannolik karaktär, i alla fall. Jag fattar inte att de hela tiden går med på det han säger.
    Roses kompisar, eller om man kan kalla dem kompisar, irriterar jag mig väldigt mycket på. De fattar ju att inte allt står rätt till om det är någon (Gabriel) som bestämmer allt, och bland annat säger att hennes bästa vän inte får vara i huset bara för att han "stör" deras arbete, och hennes bästa vän pratar inte med någon om det förrän precis i slutet. Om någon av mina kompisar hade haft det så hade jag direkt försökt att göra något åt det. Men det gör inte Roses kompisar. Och Rose säger, för att Gabriel vill det, att hennes bästa vän måste sluta komma till henne. Liksom... Öh? Men hennes bästa vän fortsätter ändå vara med henne i skolan och så. Det skulle inte jag gjort... Men samtidigt så skulle jag nog försökt hjälpa Rose, i alla fall innan hon körde ut mig ur huset, men det gör inte hennes "kompisar".
    Annars är familjen jättekonstig och helt osannolik.
    Platserna får man inte veta något om heller. Det är det enda jag kan säga om dem.
    Framsidan är verkligen förskräcklig... Såå ful! Den skriker inte ut "läs mig" direkt, snarare "läs mig inte". Detta är ingen bok jag skulle plockat upp på ett bibliotek/i en bokhandel på grund av den snygga framsidan, direkt.
    Boken är inte spännande någon gång, inte ens på de sista sidorna. (Kan tillägga att slutet är lika osannolikt som resten av boken, det är ungefär lika dåligt som "sedan vaknade jag och det var bara en dröm". Fast nu var det ju inte just så, men ni fattar vad jag menar. Det känns som att författaren hade väldigt bråttom i slutet.) Jag hade definitivt slutat läsa i denna boken om det inte var för att den var en läxa. Man vill helst lägga ifrån sig boken och man tänker hela tiden "nej, inte en sida till". Så mitt tips är: Läs inte denna boken, den är urdålig!

Betyg: 1.5 av 10