Sprickor och honungslim

Författare: Linzi Glass
Antal sidor: 246 st
Förlag: B. Wahlströms
Serie: -
Utgiven år: 2006 (Sverige 2008)
Originalets titel: The Year the Gypsies Came
Genre: Livsöde

Emily lever ett på utsidan idylliskt liv i Sydafrika, men under familjens perfekta fasad finns gräl och osäkerhet. Emilys och hennes syster Sarahs föräldrar bråkar hela tiden, och för att hålla sig i skinnet tar de dit gäster hela tiden.
    Efter ett gräl går deras pappa iväg och kommer hem med nyheten att han har bjudit dit en zigenarfamilj att komma och bo hos dem ett tag.
    Egentligen är de inte riktigt zigenare, men pappan i familjen är naturfotograf och därför måste de åka runt hela tiden och bor inte på samma ställe länge.
    Men det är inte bara bra att familjen kommer... Visst, Emilys pappa och mamma slutar att bråka men zigenarfamiljen sätter igång en rad händelser som hotar att krossa hela Emilys familj.
_________________________________________________________________________

Den här boken är väldigt fin och alldeles otroligt sorglig. Den är verkligen inte förutsägbar och jag blev verkligen chockad i slutet! Trots att det var alldeles otroligt sorgligt så var det också väldigt fint.

Språket är så himla fint! Till och med så fint att man inte behöver gilla handlingen för att tycka om boken, man kan läsa den bara på grund av det fantastiska språket. Det är så himla fint att jag vill skriva upp hela boken som ett enda bra citat, men jag har valt ut ett som man ser här under.

Karaktärerna är fantastiska. Jag gillar verkligen Emily och Sarah, och andra karaktärer jag gillar är Streak, ett av de två zigenarbarnen, och Buza, Emilys familjs portvakt kan man säga. Alla karaktärer är verkligen väldigt väl genomtänkta och har egna personligheter! Jag gillar också att boken tar upp att alla personer inte alltid är som de verkar vara.

Handlingen är som sagt otroligt sorglig! Jag trodde inte det var sant när jag läste slutet... :( Det skulle inte sluta så! Men det var fint ändå. Boken är verkligen inte förutsägbar, jag trodde inte det skulle hända sådant som hände och slutet chockade mig som sagt helt. Det gjorde att man verkligen ville fortsätta läsa och det var i princip omöjligt att sluta läsa. Boken är snabbläst, men ibland fick jag ta en paus från läsandet för att tänka på det jag just läst.

I boken är alla tjänare mörkhyade. Det är absolut inte för att författaren tycker det ska vara så, utan för att det faktiskt var så där den här boken utspelade sig. Och jag tycker det är otroligt hemskt! Hudfärgen spelar ju ingen roll! Vad tänker en del människor med! Jag avskyr verkligen sådana här orättvisor!

Jag har läst en annan bok av Linzi Glass innan, "Rubinröd", och jag gillar faktiskt den här mer. Den är ännu finare och sorgligare! Jag rekommenderar den verkligen, läs den!

Minnesvärt citat:

"Rektorn, mr Coolridge, som tror att allt är antingen vitt eller svart trots att han är en gråhårig man, har inte tillåtit en enda elev att gå över trägolvet i aulan med skor på under de fem år som gått sedan det polerades."

Bokens första mening:

Min familj var på sätt och vis inte så olik den stad vi bodde i, Johannesburg.

Favoritkaraktär/er:

Emily, Sarah, Streak och Buza

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den verkligen berör!

• Att den är så otroligt sorglig och fin.

• Att den är så svår att släppa.

Rubinröd

Författare: Linzi Glass
Antal sidor: 220 st
Genre: Livsöde, kärlek, vänskap

Ruby lever i Sydafrika. Just där hon bor är det fint men inte långt borta finns Soweto, och där är det allt annat än lugnt och fint.
    Rubys familj är nästan den enda vita i hela Sydafrika som inte har några mörkhyade tjänare. Till och med de fattigaste vita har råd med en mörkhyad assistent, för en mörkhyad är inte något värd och kostar nästan ingenting.
    Både Ruby, hennes mamma och hennes pappa är emot orättvisorna mellan de mörkhyade och vita. Rubys mamma har ett galleri där begåvade mörkhyade konstnärer kan ställa ut sina tavlor. Men att stå för det man tycker är farligt, när som helst kan polisen komma och ta Rubys familj och det är de medvetna om.
    Ruby längtar efter en vän att dela allting med. Alla de andra i skolan, till och med de som ska föreställa hennes vänner, bryr sig inte om orättvisorna. Ruby känner sig väldigt ensam.
    Men så kommer Julian. Han är en svart konstnär som flyttar in hos Ruby och hennes familj. Ruby tycker mycket om honom och är mycket tillsammans med honom när han målar.
    Men en dag går Rubys värld i kras - när hon måste försvara sig mot skolans populäraste (och hemskaste) kille när han vill komma hem till henne får han klassen att välja, antingen honom eller Ruby. Och Rubys bästa vän väljer honom.
    Men Ruby hittar en riktig vän - Loretta, trots att hon är afrikaan (ett annat slags folk). Och Loretta har en bror, Johann med de blåa ögonen. Ruby blir förälskad. Hon bryr sig inte om vilken färg eller tro man har - men det gör nästan alla andra.
    Rubys liv är hårt och det blir inte lättare. Vad ska hon välja? Den lätta vägen eller den bättre men svårare?

Denna boken är väldigt bra och väldigt sorglig. Den var rätt snabbläst, jag läste den igår.
    Jag blir så ledsen och arg av att läsa om sådana här orättvisor! Självklart är alla lika värda, liksom! Att alla inte fattar det! Åh! En riktigt tänkvärd bok som man inte kan sluta tänka på. Om man gör det måste man ha ett väldigt stort problem, för den här boken tar upp så otroligt viktiga saker.
    Den känns verklighetstrogen hela vägen. Jag gillar de flesta av personerna. Julian gillar jag verkligen. Jag tyckte om honom redan från början. Han verkar så stark och snäll, och samtidigt väldigt smart. Det är bara en del saker jag inte gillar med honom, som att han har förutfattade meningar om afrikaaner, fast jag gillar honom ändå.
    Ruby är så otroligt stark. Jag fattar inte hur hon klarar det! En riktigt bra kvinnlig förebild som jag kände igen mig mycket i.
    Alla borde ha en vän som Loretta, hon verkade ju hur snäll som helst. Och hennes bror Johann med.
    Rubys föräldrar stod verkligen för vad de tyckte och det gillade jag verkligen. Men däremot de som var Rubys "kompisar", de avskyr jag.
    Läs denna boken, den är så otroligt bra fast så sorglig så man vill gråta ibland. ☻☻☻☻☺- fyra av fem smileysar!