Visar inlägg med etikett Becca Fitzpatrick. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Becca Fitzpatrick. Visa alla inlägg

måndag 25 februari 2013

Noras val

Författare: Becca Fitzpatrick
Antal sidor: 316 st
Förlag: B. Wahlströms (tack för boken!)
Serie: Ängel 3
Utgiven år: 2011
Originalets titel: Silence
Genre: Fantasy, kärlek

(Spoilervarning för de som inte läst "Fallen ängel" och "Förlorad ängel"!)

Nora vaknar upp på en kyrkogård och har ingen aning om vad hon gör där eller hur hon kom dit. Det visar sig att hon varit försvunnen i elva veckor - och hon minns ingenting av det. Faktiskt minns hon ingenting av de senaste tre månaderna.
    Men hon minns något - något som hon vet är viktigt för henne, men hon kan inte sätta fingret på vad det är. Dessutom hallucinerar hon och ser saker som inte är verkliga.
    Men vad är det hennes vänner och familj döljer för henne? Vad var det som hände de där tre månaderna som de inte berättar om?
    När Nora söker efter svar stöter hon på en man som är farligare än hon kan tänka sig - och han gör så att hon ställs inför val hon aldrig trodde hon ens skulle behöva fundera över.
_______________________________________________________________________

Så, jag var kanske inte hur sugen som helst på att läsa den här boken då jag inte gillade tvåan så värst mycket. Men jag gillar inte att ha recensionsex stående i hyllan, så jag tog med den ner igår och bestämde mig för att läsa ut den under dagen så jag skulle kunna ta med mig en annan bok till engelskalektionen nästa dag (jag tycker inte om att läsa flera böcker samtidigt). Men jag hade verkligen ingen lust - jag undvek den hela dagen och läste till och med något kapitel i "Bloodlines" som stod näst på tur i hyllan och som jag verkligen var sugen på att läsa. Men så, på kvällen, bestämde jag mig för att ge den en chans. Och även om jag inte är så förtjust i författarens böcker fastnar jag efter bara några sidor och det måste jag ge henne ett plus för. Och som ni antagligen förstått är boken väldigt snabbläst, för jag läste ut den redan samma kväll som jag började på den.

Jag hade definitivt inga förväntningar och kanske var det det som gjorde att jag tyckte mer om den än den förra. Men jag tror att det beror mer på att Nora genomgår en liten karaktärsutveckling i den här boken. Eller jag kanske borde skriva liten - för stor är den inte. Om man tar Tris från Divergent's fina karaktärsutveckling och delar den med tio tusen får ni fram hur liten den är, men den finns i alla fall och det är jag glad för! I början av boken är Nora så otroligt självisk att jag inte trodde jag läst rätt. Jag trodde faktiskt inte att hon var riktigt patetisk, men det var hon tydligen. Men hon blir bättre, även om det inte är mycket. Jag stör mig inte riktigt lika mycket på henne i mitten av boken, men sedan i slutet gör hon en sak jag tycker är fruktansvärt hemsk. Så, ja, hennes karaktärsutveckling går kanske lite upp och ner. Men i alla fall - överlag är hon mycket bättre än i tvåan, även om jag inte gillar henne. (Citatet nedan visar hur självisk hon är, men jag gillar det ändå av någon anledning.) Patch är också bättre, mer mänsklig och mer intressant. Men fortfarande inte lika intressant som jag tyckte han var när jag läste ettan.

Men en sak som inte är så positiv var att när jag skulle skriva ner handlingen på boken kom jag verkligen inte ihåg vad den handlade om - och ändå var det bara ett dygn sedan jag läste den. Bra böcker som Harry Potter-serien kan jag nästan utantill så jag vet inte vad det säger om den här boken att jag redan glömt handlingen, haha.

Har inte så mycket mer att säga om boken faktiskt - men jag kan sammanfatta recensionen med att säga att den här boken i alla fall var mycket bättre än sin föregångare, även om jag kanske inte direkt älskar den!

Minnesvärt citat:
"Jag kastade mig in i bilen och undrade hur jag någonsin kunnat tro att jag bara kunde dansa in i mitt liv igen och fortsätta där allt hade slutat.
För det var just det. Ingenting hade slutat.
Allt hade fortsatt utan mig."

Bokens första mening:
Den eleganta svarta Audin bromsade in på parkeringsplatsen vid kyrkogården, men ingen av de tre männen i bilen hade för avsikt att betyga de döda sin vördnad.

Favoritkaraktär/er:
Vee

Saker från boken som inspirerar mig:
• Att den är svår att sluta läsa i!


söndag 10 februari 2013

Förlorad ängel

Författare: Becca Fitzpatrick
Antal sidor: 317
Förlag: B. Wahlströms (tack för boken!)
Serie: Hush, hush 2
Utgiven år: 2010
Originalets titel: Cresendo
Genre: Fantasy, kärlek

(Spoilervarning för de som inte läst "Fallen ängel"!)

Noras och Patchs relation håller inte länge, för Nora börjar misstänka att han vill henne illa och drar sig undan. Då börjar Patch dejta Noras största fiende - Marcie Millar, som har varit hennes plågoande sedan länge. Hur kan han? Det är inte direkt så att han inte vet att Nora och Marcie ogillar varandra.
    Och så händer det saker som gör att Nora börjar misstänka att Patch var den som mördade hennes pappa. Kan hon verkligen lita på sin skyddsängel?
_____________________________________________________________________

Vi får se hur den här recensionen blir, för det är svårt att recensera en bok man inte någon aning om vad man tycker om.

Det sämsta med den här boken var helt klart Nora, för hon är så otroligt irriterande. Hon har så lätt att förlåta Patch och är dessutom inte ordentligt arg på honom. När han går ut med hennes värsta fiende kan man ju tänka sig att hon skulle bli lite argare i alla fall. Sedan tycker jag hon är lite allmänt konstig och inte särskilt trovärdig. Ingen favoritkaraktär, direkt. Patch är jag inte heller så förtjust i, han är tyvärr inte så intressant. Och så kan jag inte låta bli att irritera mig på honom också - kunde han inte sagt något till Nora istället för att vara så elak?

Sedan tyckte jag boken hade lite för sega partier. Ibland var det rätt spännande men sedan blev det lite utdraget. Jag skulle velat ha mer spänning och mer intressanta händelser. Själva "grejen" med boken var intressant, men ändå inte på något sätt. Jag kunde liksom sluta läsa och kände aldrig något jättestor lust att fortsätta, även om jag ville veta hur det skulle gå.

Men boken är inte bara dålig. Jag gillar de spännande delarna, särskilt när det blir lite småläskigt. Och sedan finns det något jag gillar med den som jag inte riktigt kan sätta fingret på... För jag läste ut den rätt snabbt och dog inte av tristess när jag läste. Så något har den definitivt. Det är bara lite svårt att sätta fingret på vad. Den är stundvis spännande, ibland lite småläskig och rätt snabbläst. Hade det bara hänt lite mer och hade karaktärerna (särskilt Nora) varit lite lättare att stå ut med hade den varit riktigt bra. Nu skulle jag nog mer säga att den är okej. Inte dålig, ingen favorit men okej helt enkelt.

Nu blev det här en väldigt kort recension, för jag är inte riktigt säker på vad jag tycker om boken. Det blev en 3:a på Goodreads i alla fall, men det kanske snarare är 2,5... Äh, jag vet inte. En okej bok helt enkelt, som jag inte älskar men inte avskyr! :)

Minnesvärt citat:
Jag hittade inget speciellt.

Bokens första mening:
Hagtornsträdets grenar skrapade mot fönsterrutan bakom Harrrison Grey, som inte längre kunde läsa för allt oväsen utan markerade platsen i boken genom att vika ett av sidans hörn.

Favoritkaraktär/er:
Får tyvärr passa den frågan, då karaktärerna inte är bokens starka sida!

Saker från boken som inspirerar mig:
• De spännande delarna, särskilt de som dessutom är lite småläskiga!


måndag 27 februari 2012

Fallen ängel

Författare: Becca Fitzpatrick
Antal sidor: 287 st
Genre: Fantasy, kärlek

Patch, den nya killen i Noras klass, är verkligen konstig. Han kan se rakt igenom Nora och verkar känna henne bättre än hennes närmaste vänner. Vem är han egentligen?
    Patch börjar dyka upp överallt där Nora är, och utan att vilja det blir hon intresserad av honom...
    Nora måste välja: Bli hans eller fly så långt det går. Men när hon börjar förstå vem Patch egentligen är är det försent att fly...

Åh, vilken bra bok! Den var spännande, romantisk och omöjlig att släppa (läste den igår, på en dag alltså...).
    På några sätt var den kanske lite lik Twilight, men verkligen mycket bättre. I Twilight är det alltid pojken som är den stora, starka och bästa men så var det inte i den här, inte på det sättet i alla fall.
    Inte mycket mer att tillägga om boken. Personerna och platserna var bra. Den var inte långtråkig någonstans. Den var alltså jättebra.
    Måste ha tvåan typ nu! (Trean finns inte på svenska än.)