The Beginning of Everything & Extraordinary Means

Helt ärligt var omslagen den första anledningen till varför jag ville läsa de här böckerna, men det är absolut inte den enda anledningen till varför jag gillar dem. The Beginning of Everything och Extraordinary Means är båda skrivna av Robyn Schneider och handlar båda om någon vars liv vänds helt uppochner. 

Everyone gets a tragedy, står den på framsidan av The Beginning of Everything. Ezra Faulkners tragedi utspelade sig en kväll när han var 17 - han var populär, hade en lika populär flickvän, var påväg att bli Homecoming King, hade bra betyg och var en av skolans bästa tennisspelare. Men på en och samma kväll hittade han sin flickvän ihop med någon annan och var med om en bilolycka som förstörde hela hans ben.

Ezra trodde hans liv var över, men när han kommer tillbaka till skolan efter sommaren lär han känna den nya tjejen Cassidy Thorpe och börjar förstå att det liv han levt hittills kanske inte varit riktigt lika bra som han trodde.

Life goes on - until it doesn't, står det på framsidan av Extraordinary Means. Lane och Sadie träffades på ett läger när de var små, och när Lane flyttar till ett sanatorium för de med tuberkulos trodde han att hans liv var över - han trodde verkligen inte att han skulle träffa Sadie igen just där. Trots att allt han levt för plötsligt försvunnit kanske han kan hitta nya saker att leva för tillsammans med Sadie och hennes vänner.

Båda de här böckerna är svåra att lägga ifrån sig, för man dras in i berättelsen direkt och man vill veta vad som ska hända med karaktärerna. Båda böckerna är ganska melankoliska, särskilt Extraordinary Means, men de innehåller även ljuspunkter och glädje, vilket gör dem så bra. Man minns dem inte bara för det sorgliga, utan också för det fina budskapet att det alltid finns något att leva för, hur mörkt det än ser ut. Jag rekommenderar verkligen Robyn Schneiders böcker för de som vill läsa en bok som både innehåller glädje och kärlek men också är djupare och har ett fint budskap.

The Raven King

Författare: Maggie Stiefvater
Antal sidor: 438 st
Förlag: Scholastic Press
Serie: The Raven Cycle #4
Utgiven år: 2016
Originalets titel: The Raven King
Genre: Fantasy
Språk: Engelska

Richard Gansey III vet att han bara har ett år på sig att hitta Glendower, den sovande kungen. Ett år till att avsluta allt han påbörjat.

    Till sin hjälp har har Ronan, som kan drömma fram vad som helst; Adam, som inte längre styr över sitt eget liv; och Blue, som är helt säker på att hon är den som kommer avsluta Ganseys liv.

    Deras enda chans att rädda Gansey är att hitta Glendower, och de är närmre än de någonsin varit. Men både Artemus och Gwenllian vet mer än de säger, och kanske finns det fler som står i deras väg än vad de kan tro. Gränsen mellan drömmar och verklighet är otydligare än den någonsin varit.

Det var länge sedan jag hade så höga förhoppningar på en bok som jag hade på "The Raven King". Maggie Stiefvater's serie är en av de bästa jag läst och definitivt en av de jag varit mest inne i de senaste åren, så självklart beställde jag den så snabbt jag kunde och läste den direkt. Hela världen Stiefvater byggt upp är både magisk och väldigt trovärdig, och det är inte ofta man bryr sig om karaktärer som man bryr sig om Gansey, Ronan, Adam och Blue. Att få komma tillbaka till världen och karaktärerna kändes bättre än jag kunde hoppats.

Som vanligt gjorde inte Maggie Stiefvater mig beskriven. Det här är en av de bästa böckerna jag läst på väldigt länge, och även en av de bästa avslutningarna på en serie jag läst någonsin. Den magiska känslan som funnits i de tidigare böckerna fanns kvar hela vägen till slutet och när jag läst klart den sista sidan kändes allt så tomt - det var en typisk sådan där bok man sitter och håller i efteråt, utan att riktigt fatta att man läst något så bra,

Gansey, Ronan, Adam och Blue är verkligen några av de bästa karaktärerna jag läst om. Man bryr sig så mycket om deras berättelser och vad som ska hända dem, och deras vänskap och kärlek känns så äkta att det känns som man bryr sig mer om deras liv än sitt eget. De utvecklades verkligen på ett fint sätt genom den här boken, och att sluta läsa kändes verkligen som att säga hejdå till vänner man verkligen, verkligen kommer sakna.

Eftersom jag tyckt så mycket om de tidigare böckerna hade jag mycket förväntningar och önskningar för den sista boken, och Maggie Stiefvater gjorde allt bättre än man någonsin kunnat hoppas. Alla relationer utvecklades på ett otroligt fint sätt och slutet gav verkligen berättelsen rättvisa. Dessutom är slutet perfekt uppbyggt, och precis så vackert och känslosamt som den här serien förtjänar.

The Raven Cycle är verkligen en av de bästa serierna som skrivits, den här boken bevisar bara det ännu mer. Jag rekommenderar den till alla som vill läsa en vacker, magisk berättelse med karaktärer man sent glömmer.

Ett år senare

Nu har det gått lite mer än ett år sedan jag skrev mitt senaste inlägg här.

På det året har jag gått ut ettan på gymnasiet, lärt mig mer om molmassa och vektorer än jag någonsin kunnat tänka mig, fyllt sexton, träffat massa nya vänner, läst nya böcker samt lyssnat på ny (och gammal) musik men kanske först och främst pluggat. Natur var precis så krävande som man kunnat tänka sig men också väldigt utvecklande - det känns som jag lärt mig mer på ett år än vad jag någonsin lärt mig innan.

Så därför fick bloggen ta stryk. Men trots allt som hänt kommer jag ändå alltid tillbaka till skrivandet - det är något jag verkligen vet att jag vill göra. Det är därför jag har bestämt mig för att börja blogga lite igen. Kanske kommer det inte hinnas med lika mycket som jag hade kunnat önska (de flesta har nog hört ryktena om tvåan på natur) men eftersom det verkligen är något jag älskar att göra ska jag ändå försöka. Så detta är väl ett slags "jag är tillbaka"-inlägg, antar jag. För jag är tillbaka, i alla fall för stunden.