Jag är ju så jävla easy going

Författare: Jenny Jägerfeld
Antal sidor: 285 st
Förlag: Gilla böcker
Serie: -
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Jag är ju så jävla easy going
Genre: Livsöde, kärlek

Joanna bor med sin mamma som håller på att skriva en roman och sin pappa som aldrig gör något annat än att titta på frågesportsprogram på TV. De har inte särskilt mycket pengar då Joannas mamma inte vill ta något riktigt jobb utan är helt besluten att hon någon gång ska lyckas skriva en bra bok, som den där första och enda gången, men nu är det värre än någonsin. Om inte Joanna får sin adhd-medicin kommer allting förstöras och nu verkar det inte som att de har tillräckligt med pengar för att kunna hämta ut den. Hur långt är Joanna beredd att gå för att få pengarna hon så desperat behöver? Men ingen av de panikartade känslorna över att medicinen håller på att ta slut går upp mot känslan av att bli kär för första gången.
__________________________________________________________________________

Jag har läst två böcker av Jenny Jägerfeld innan och även om hon verkligen lyckats med gestaltning och beskrivningar även i den här boken skulle jag nog säga att hennes andra böcker är bättre, även om den här boken också är bra.

Som sagt har författaren verkligen lyckats beskriva allting bra - Joannas känslor, hur sjukdomen märks mer och mer när medicinen tar slut, hur långt hon är beredd att gå för att få pengarna hon behöver och hur hon känner sig när hon blir kär för första gången. Joannas tankar och känslor känns verkligen trovärdiga och det gör även hennes relation till sina föräldrar och till Audrey. Allting känns verkligen äkta när man läser om det. Även om karaktärerna inte är så älskvärda egentligen kan man förstå dem och tycka synd om dem.

Karaktärerna är också väldigt bra beskrivna, och kanske särskilt Joannas föräldrar. Deras och Joannas livsförhållande är sorgligt att läsa om och det känns väldigt verklighetstroget att läsa om det. Det känns ganska annorlunda att läsa om någon som har adhd och författaren har verkligen beskrivit Joanna på ett sätt som känns äkta. Jag gillar verkligen att läsa om en karaktär man inte få läsa om så värst mycket i böcker och hela boken är verkligen originell.

Men den är kanske inte så... Spännande. Jag ville fortsätta läsa men hade inga problem med att lägga ifrån mig boken egentligen. Språket var det som fick mig att vilja fortsätta läsa snarare än handlingen, för språket var annorlunda och passade verkligen in på Joanna och berättelsen. Det blev kanske lite för utdraget, lite för lite story på lite för många sidor.

Så även om jag föredrar författarens andra böcker är det här en bra och annorlunda bok som jag rekommenderar!

Minnesvärt citat:

Språket är bra men jag hittade inget speciellt citat.

Bokens första mening:

Jag stod och stirrade in i skåpet, stod där som i trans.

Favoritkaraktär/er:

Joanna och Audrey