The Fault in Our Stars-trailern!

 ♡

Lite nya böcker

De senaste veckorna har har jag fått hem tre nya böcker:

Torsdagsbarn av Sonya Hartnett har jag varit nyfiken på väldigt länge, och har dessutom hört att den ska vara bra. Ser fram emot att läsa den!

Vampyrens märke av P.C. Cast och Kristin Cast var en slags julklapp, och eftersom det känns som om jag är en av de enda som inte läst något ur House of Night-serien än vill jag väldigt gärna läsa den.

Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är ett recensionsex från Rabén & Sjögren som jag redan läst (och älskade). Mer om den i en kommande recension!

När jag lät dig gå

Författare: Gayle Forman
Antal sidor: 220 st
Förlag: B. Wahlströms
Serie: If I Stay 2
Utgiven år: 2011
Originalets titel: Where She Went
Genre: Kärlek, livsöde

Adam och Mia har inte varit tillsammans på tre år. Nu är han känd rockmusiker i bandet Shooting Star och hon är en omtalad cellist. Berömmelsen har gjort att Adam tröttnat på musiken och när han, som frontfigur, blivit den mest populära har han glidit längre och längre bort från de andra. Så när de åker till London  bestämmer sig Adam för att stanna i New York en extra natt.
    Av en slump ser han att Mia har en cellokonsert just den kvällen. Han bestämmer sig för att gå dit och försöker att inte synas, men efteråt blir han kallad till hennes loge. Blir det en glad återförening eller ett sista farväl?
____________________________________________________________________________

Nu var det ett ganska bra tag sedan jag läste "Om jag stannar" men jag kommer väl ihåg känslan jag fick av den - den var sorglig, vacker och jag ville aldrig att den skulle ta slut samtidigt som jag ville veta hur det skulle gå. Så jag förstår verkligen inte varför jag väntat så länge med att läsa fortsättningen.

Den här boken är skriven ur Adams perspektiv. Jag gillar honom ännu mer som karaktär i den här boken trots att jag tyckte väldigt mycket om honom redan i första. Hans karaktär är så trovärdig - man känner verkligen hur ensam han känner sig, hur han känner för musiken och varför hans liv ser ut som det gör. Han känns så verklig och man tycker verkligen synd om honom när man läser.

Mia är lite självisk i den här boken, men det är omöjligt att inte tycka synd om henne och man kan inte låta bli att tycka om henne ändå. Man får en mer hel bild av henne när man får se henne ur Adams ögon också, och det gör att hon växer som karaktär.

Man får veta vad som hänt sedan Mia vaknade efter olyckan genom tillbakablickar, och berättelsen växer fram på ett så bra sätt. Trots att boken inte är särskilt lång säger den så mycket och innehåller så mycket känslor, precis som den första boken. Den utspelar sig också under väldigt kort tid men författaren har lyckats skriva allting på ett väldigt trovärdigt och bra sätt.

Det är ganska enkelt att gissa hur det ska sluta, men man kan inte vara helt säker. Det är en av anledningarna till att boken är svår att sluta läsa i. En annan anledning är att man vill se hur hela berättelsen sitter ihop, få veta vad som egentligen hänt och varför. Sedan är det verkligen svårt att släppa karaktärerna - så den här boken är helt enkelt inte så lätt att lägga ifrån sig.

Jag rekommenderar verkligen den här serien - böckerna är vackra, sorgliga och väldigt fint skrivna. Läs dem!

Wuthering Heights

Författare: Emily Brontë

Antal sidor: 360 st

Förlag: Penguin Classics

Serie: -

Utgiven år: 1847

Originalets titel: Wuthering Heights

Genre: Kärlek, livsöde, klassiker

Språk: Engelska 

Mr. Lockwood kommer till staden Gimmerton för att hyra huset Thrushcross Grange. Han bestämmer sig för att prata med sin hyresvärd, Mr. Heathcliff, som bor på gården Wuthering Heights ungefär en timmes ritt därifrån. Heathcliff har ett hemskt humör och blir inte glad när Lockwood tvingas stanna över natten på grund av ett hemskt snöoväder. 

Lockwood blir nyfiken på Heathcliff, de andra på Wuthering Heights och den mystiska vålnaden Catherine som hemsöker Lockwoods fönster och verkar vilja komma in. När han kommer tillbaka till Thrushcross Grange ber han hushållerskan Nelly berätta om dem, och han får höra om hur Heathcliff kom som adoptivson till Wuthering Heights, hur han och Catherine blev oskiljaktiga och hur deras vänskap sedan växte till en kärlek så stark att den krossade allting runt omkring dem.

________________________________________________________________________

Den här boken är helt enkelt... Väldigt svår att beskriva.

Den är en sådan där typisk klassiker man "ska" ha läst, och även en typisk sådan bok jag alltid velat läsa. Sedan jag totalt älskade "Jane Eyre" av Emily Brontës syster, Charlotte Brontë, blev jag ännu mer sugen på den här boken och klassiker i övrigt. Det är alltid lika spännande att läsa böcker det pratas mycket om för att kunna bilda sig en egen uppfattning.

Jag tycker verkligen mycket om boken, och den liknar ingenting annat jag läst. Karaktärerna är otroligt färgstarka, jag kan se allting lika tydligt framför mig som om jag varit där på riktigt och jag kommer aldrig glömma berättelsen. Jag kan verkligen förstå varför den här boken blivit en klassiker.

Först och främst - karaktärerna. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om dem, men jag älskar att läsa om dem. Författaren har beskrivit allihop så bra och har verkligen lyckats med att till exempel en dotter har fått olika personlighetsdrag från båda sina föräldrar. Alla karaktärer är originella och det känns verkligen som att man känner dem när man läst boken.

Heathcliff är inte direkt en älskvärd karaktär och han beter sig verkligen riktigt hemskt. Men han har några positiva sidor och man kan inte låta bli att känna medlidande för honom, för när man läser boken kan man verkligen förstå varför han är som han är. Han kommer till en helt främmande familj och blir hatad av hälften av den. Den enda som verkligen gillar honom är Catherine - dottern i familjen, som i början är en oskyldig liten flicka men med åldern får lära sig att bete sig som en kvinna. Hon är bestämd och har ett otroligt eldigt humör, och hon och Heathcliff blir oskiljaktiga. Deras kärlek växer, och Catherine säger att den är starkare än allt annat, och att det värsta som skulle kunna hända skulle vara att någon skulle skilja de två åt.

Men så gifter sig Catherine med grannpojken och efter det blir Heathcliff bara kallare och elakare. Den enda han fortfarande älskar är Catherine, trots att hon övergett honom - alla andra som är lyckliga vill han bara se lida.

En annan karaktär som får väldigt mycket uppmärksamhet i boken är Cathy, Catherines dotter. Hon älskar sin pappa mer än allt annat, men under bokens gång får man läsa om hur hon blir mer självständig. Författaren har verkligen beskrivit henne på ett bra sätt - man kan se drag från både hennes mamma och pappa i hennes personlighet.

Det är verkligen helt omöjligt att glömma karaktärerna i den här boken. När man läst om dem känns det som att man känner dem, och deras personligheter är mer trovärdiga och färgstarka än många andra karaktärer jag läst om. Även om jag inte älskar dem som personer är det omöjligt att inte älska dem som karaktärer.

Boken är skriven på gammal engelska vilket gör att den blir ganska svår att läsa, men det gör också att boken får en speciell stämning. Jag älskar språket och det passar så bra in på berättelsen och karaktärerna.

Jag älskar sättet boken är skriven på - en stor del av den är skriven ur hushållerskan Nellys perspektiv när hon berättar för mr. Lockwood om Catherine och Heathcliff eftersom hon kände dem båda. En annan sak jag älskar är slutet - det är helt perfekt och passar så bra in på boken att liksom allting faller på plats när man läst det. Det är svårt att förklara, men bra är det i alla fall.

Berättelsen är verkligen inte förutsägbar, och vet man inte vad som kommer hända är det svårt att sluta läsa och man fortsätter överraskas genom hela boken. Det är en berättelse man verkligen aldrig någonsin kommer glömma - och det är därför den blivit en av mina favoritböcker. Min recension gör verkligen inte boken rättvisa. Jag rekommenderar den till alla som vill läsa något annorlunda som verkligen inte liknar något annat man läst!

Minnesvärt citat:

“If all else perished, and he remained, I should still continue to be; and if all else remained, and he were annihilated, the universe would turn to a mighty stranger.” 

“He's more myself than I am. Whatever our souls are made of, his and mine are the same.” 

“She burned too bright for this world.”

Bokens första mening:

1801 - I have just returned from a visit to my landlord - the solitary neighbour that I shall be troubled with.

Fågelbarn

Författare: Christin Ljungqvist
Antal sidor: 284 st
Förlag: Gilla böcker
Serie: Handlar om en av karaktärerna från boken "Kaninhjärta", men ingår inte direkt i någon serie
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Fågelbarn
Genre: Livsöde, familjeproblem, thriller

Hanna har kunnat se saker som är osynligt för andra i hela sitt liv. Hon kan se spöken som följer människor, om hon rör vid vissa saker kan de visa henne något och hon kan se saker som inte hänt än. Hon växer upp i en familj som består av henne, en framgångsrik pappa, en religiös mamma och två bröder - Jens och Samuel. Det skiljde bara ett år mellan dem, men de var så olika man kunde bli. Samuel var känslig och försiktig medan Jens var hård och arg. Nu är båda borta, och det är Jens fel. Och kanske Hannas också, för hon visste ju vad som skulle hända och kunde kanske stoppat det. Är det därför Jens kommit tillbaka? För att hämnas?
___________________________________________________________________________

Det här är nog en av de obehagligaste böckerna jag läst. Inte på grund av äckliga beskrivningar eller läskiga händelser, utan på grund av känslan man får när man läser. Man är helt inne i boken och allt känns så verkligt att man nästan tvivlar på att man bara läser en bok, att det faktiskt inte hänt.

För det första - beskrivningarna av de två bröderna. Jens skrämmer mig verkligen - han behöver hjälp och hans föräldrar har aldrig riktigt tagit honom på allvar, och det gör att han utvecklas till en läskig och hemsk människa. Författaren har verkligen lyckats bra med att beskriva honom, hans beteende och varför det blev som det blev. Samuel var min favoritkaraktär i boken - han är snäll och beskyddar Hanna från Jens, hjälper henne och tror på att hon kan se saker. De två är verkligen helt olika.

Och de andra karaktärerna då? Av anledningar som kommer fram ju längre in i boken man kommer kan jag verkligen inte tycka om Hannas föräldrar. De är helt enkelt hemska. Men Hannas kompis Rebecka tycker jag ännu mindre om - det är omöjligt att inte irritera sig på henne och hon är verkligen inte snäll, men Hanna är med henne ändå. Men trots att jag inte gillar särskilt många av karaktärerna är de verkligen bra beskrivna, verklighetstrogna och utan dem skulle inte boken vara som den är - så jag önskar ändå inte att de inte var med, hur hemska de än är.

Språket är otroligt vackert - annorlunda, poetiskt och det passar perfekt på berättelsen. Ibland får man nästan sluta läsa en liten stund bara för att ta in hur vackert skriven den här boken faktiskt är.

I boken får man läsa tillbakablickar om Hannas barndom samtidigt som man får läsa om nutiden, nästan som parallellhandling. Ju mer man läser desto mer får man veta, och ju mer förstår man om allting - början på boken, karaktärerna och nästan allting annat. Trots att det står att Samuel är död på baksidan av boken hoppas man ändå på att han ska klara sig när man får läsa om den i boken. Eftersom man får reda på mer är boken i princip helt omöjlig att släppa och jag ville aldrig sluta läsa.

Och nu till det som gör boken så obehaglig. Författaren beskriver allting så verklighetstroget, och när man läser boken är det lätt att tänka hur det skulle vara om man var Hanna - tänk om det var min bror som dog så ung? Christin Ljungqvist är verkligen otroligt bra på att beskriva - jag kan säga det hur många gånger som helst.

Jag älskar den här boken - den är sorglig och hemsk men den är också spännande, karaktärerna och allting annat är otroligt bra beskrivet och jag kommer verkligen inte glömma den här berättelsen. Min recension har inte gjort boken rättvisa, och jag skulle kunna fortsätta skriva om den hur länge som helst. Jag rekommenderar den här boken till alla - för det här är verkligen en bok alla borde läsa.

Minnesvärt citat:

"När någon dog blev livet lite kortare för de som levde kvar."

Bokens första mening:

Den dagen var hela familjen med, det var pappa, mamma, Jens, Samuel och Hanna.

Favoritkaraktär/er:

Samuel och Hanna

Saker från boken som inspirerar mig:

• Beskrivningarna!

• Det otroligt vackra språket.