Vad min flickvän inte vet

Författare: Sonya Sones
Antal sidor: 364 st
Förlag: Bonnier Carlsen
Serie: Vad mina vänner inte vet 2
Utgiven år: 2007
Originalets titel: What my Girlfriend doesn't Know
Genre: Kärlek

Livet ser ljusare ut för Robin Murphy - han är inte längre bara en nörd, utan också Sophies pojkvän. Men när hela skolan får veta blir Sophie helt utfryst av alla sina kompisar och folk börjar ogilla henne lika mycket som de ogillar Robin. Han får dåligt samvete och vill att Sophie ska sluta träffa honom så alla ska sluta frysa ut henne, men hon vägrar.
    Men så frågar Robins bildlärare om han vill gå till en konstklass på universitetet. Han tackar ja, och i konstklassen är han inte en tönt - utan en väldigt begåvad konstelev. För första gången känner sig Robin inte utanför, utan de andra verkar gilla honom för den han är. Några av tjejerna verkar till och med gilla honom. Men vad händer nu med honom och Sophie?
_________________________________________________________________________

Jag läste den första boken, "Vad mina vänner inte vet", för något år sedan och tyckte väl inte berättelsen eller karaktärerna var särskilt originella, men jag gillade verkligen sättet den var skriven på. Det är väldigt kul att läsa böcker skrivna på vers ibland, de går snabbt att läsa och är (oftast) väldigt fint skrivna. Men jag blev lite besviken på den här boken.

För det första känns det som att författaren överdrivit lite när hon försökt skriva ur en killes perspektiv. Det gör också att språket inte blir särskilt fint, och det är helt enkelt bara som en vanlig bok skriven på vers utan något speciellt vackert språk.

Berättelsen kändes ganska mycket mer intressant i den första boken. Den är helt okej nu med, och jag ville aldrig sluta läsa boken helt och hållet men skulle inte dött om jag var tvungen att lämna tillbaka boken till biblioteket när jag bara kommit halvvägs. Man kände sig ändå hyfsat säker på hur det skulle sluta.

 Vissa saker känns lite fåniga eller överdrivna, men det finns definitivt bra saker också. Jag gillar slutet och början mest, men som sagt kände jag mig aldrig uttråkad när jag läste boken även om den kanske inte är den mest spännande boken jag läst. Jag kan definitivt säga att ettan är bättre - språket är finare och den kändes lite mindre fånig på något sätt.

Det här är en helt okej bok. Det finns många bra saker med den, men kanske nästan lika många mindre bra. Det är en ganska bra fortsättning på första boken, även om jag lätt kan säga att ettan var mycket bättre. På Goodreads gav jag den tre av fem stjärnor - bra, men kanske inte direkt bland det bästa jag läst!

Minnesvärt citat:

Språket var inte riktigt lika fint som i första boken, så tyvärr hittade jag inget speciellt citat!

Bokens första mening:

Ett gott råd från dig till mig:

Favoritkaraktär/er:

Sophie

Saker från boken som inspirerar mig:

• Början och slutet.

Vad mina vänner inte vet

Författare: Sonya Sones
Antal sidor: 265 st
Förlag: Bonnier Carlsen
Serie: Del ett i serien om Sophie och Robin
Utgiven år: 2001
Originalets titel: What my mother doesn't know
Genre: Kärlek

Sophie känner sig väldigt ensam. Det är vinterlov och båda hennes bästa vänner är bortresta med sina familjer. Men så träffar Sophie skolans töntigaste person, Murphy, på en bänk på ett konstmuseum, och han börjar prata med henne. Det visar sig att de har väldigt mycket gemensamt och plötsligt ses de varje dag. De åker skridskor, tecknar och klär granen ihop. Men Sophie är inte kär. Det kan hon inte vara. Murphy, eller Robin som han heter i förnamn, är ju en tönt. Hans efternamn har till och med blivit en synonym till "idiot" på skolan. Vad skulle Sophies vänner säga om de kom hem från sina semestrar och fick veta att Sophie var tillsammans med skolans största tönt?


Jag har varit nyfiken på Sonya Sones böcker länge, inte så mycket på grund av handlingen utan på grund av sättet hon skriver på. Men jag blev väldigt positivt överraskad. Trots att handlingen inte är så originell känns boken unik, först och främst på grund av dikterna men även på grund av karaktärerna.

Boken är skriven i diktform. Först trodde jag att det skulle vara svårt att hänga med i handlingen när det bara var korta dikter på varje sida, men det var väldigt lätt att hänga med, lättare än i många andra böcker. Jag trodde inte jag skulle gilla handlingen så mycket - cool tjej blir kär i töntig kille, ska hon våga visa det - jag tyckte inte det lät så originellt. Men det var det faktiskt, jag gillade handlingen mycket mer än jag trodde.

Språket är verkligen vackert, det var fantastiskt kul att läsa en bok i diktform. Språket är snabbläst, tänkvärt och fint. Vartenda ord förde boken framåt, man fick lära känna Sophie på ett väldigt skickligt sätt, hennes historia vävdes ihop med det som hände just då i boken.

Jag sträckläste boken på mindre än en timme och kunde inte sluta läsa, först och främst på grund av språket men också för att jag ville veta vad som skulle hända. Fortsättningen, "Vad min flickvän inte vet", måste definitivt läsas väldigt snart...

Minnesvärt citat:

"Jag ser honom där uppe, 

en silhuett på telefontråden.

Ensam mot bakgrund av

den sidenblå himlen

sjunger han med liv och lust

sångerna han lånat

av alla andra fåglar.

Han prövar

den ena rösten efter den andra,

med en kort paus

mellan varje

för att se om han kan locka till sig

sina drömmars

fågelflicka,

och då och då

dansar han upp i luften,

fladdrar i en loop

som visar upp de vita fläckarna som han har präntade

på sina vingar, 

innan han landar på sin tråd igen

och börjar på en annan sång.

När jag betraktar honom

känner jag mig ungefär som han,

som en befjädrad varelse

som balanserar på en tråd

och prövar en massa olika röster

för att se vilken

som kan tänkas funka bäst,

och då och då

gör en liten piruett

ute på dansgolvet,

i hopp om att mina drömmars fågelpojke

ska flyga förbi och upptäcka mig,

fladdra ner förbi mig

och bjuda upp till dans."

(Detta var bara ett smakprov på det vackra språket...)

Bokens första mening:

Jag står

nära barnen,

ser dem klättra omkring

i djungelgymmet

och minns lite vagt

hur det var att vara sex.

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den är skriven i diktform.

• Att handlingen känns så realistisk och trovärdig.