Antal sidor: 323 st
Förlag: Hot Key Books
Serie: -
Utgiven år: 2014
Originalets titel: Love Letters to the Dead
Genre: Familjeproblem, kärlek, vänskap
Språk: Engelska
Det börjar som en uppgift i engelskan: skriv ett brev till en död person. Laurel skriver till Kurt Cobain eftersom hennes syster May älskade honom. Och han dog ung, precis som May.
Laurel börjar skriva fler brev till personer som dött, men hon lämnar inte in dem till sin engelskalärare. De är alldeles för personliga för att någon annan ska kunna läsa dem. Laurel skriver om sin döda syster, hur det är att börja high school, hennes splittrade familj, första kärleken och nya vänner. Genom breven kan Laurel acceptera vad som hände May - och kanske hitta sig egen väg.
________________________________________________________________________
Först gav jag den här boken fyra stjärnor på goodreads. Sedan tre. Helt ärligt vet jag inte riktigt vad jag tycker om den.
Man kan beskriva den här boken såhär: en person börjar skriva brev till någon för att berätta om hur det är att börja på en ny skola. Någon i deras närhet har precis dött och de har inte riktigt några vänner. Sedan träffar personen plötsligt jättehäftiga kompisar som tar med dem på fester och plötsligt är personen med i ett ”gäng” och inte ensam längre. Den här personen har också råkat ut för något som kommer fram mer och mer ju längre man läser. Ja, den här boken är väldigt tydligt inspirerad av The Perks of Being a Wallflower. Den är verkligen inte lika bra som Perks, men jag gillar den ändå.
Jag hade ingen aning om vad andra tyckte om den här boken - jag köpte den bara för att handlingen lät intressant och omslaget var väldigt snyggt. Jag blev positivt överraskad, för boken var svår att sluta läsa i och jag läste ut den på ungefär en dag. Nu i efterhand ha jag lite blandade känslor för den, men jag är rätt säker på att jag gillar den.
Jag är inte så förtjust i karaktärerna - Laurel är ganska barnslig, man får inte läsa tillräckligt mycket om Sky och kärlekshistorien går alldeles för fort fram. De andra karaktärerna är helt okej, men karaktärerna är inte det jag gillar mest med den här boken. Jag gillar berättelsen om May och Laurel samt deras familjeförhållanden, alla detaljer - som att May och Laurel lekte Pooh Sticks, att Laurel försöker muntra upp sin pappa, att de skulle resa till havet… Språket är vackert och jag älskar idén med att Laurel skriver brev till döda personer. Epilogen var det kanske absolut bästa med boken - den gjorde att boken fick ett perfekt avslut.
Om man ska läsa den här boken och gilla den ska man läsa den utan förväntningar och utan att veta så mycket om den, för jag tror det är då man kan gilla den som mest. Jag gillar den, tror jag. Alla bra detaljer väger upp att kärlekshistorien går för snabbt fram och karaktärerna inte är så jätteintressanta!
Man kan beskriva den här boken såhär: en person börjar skriva brev till någon för att berätta om hur det är att börja på en ny skola. Någon i deras närhet har precis dött och de har inte riktigt några vänner. Sedan träffar personen plötsligt jättehäftiga kompisar som tar med dem på fester och plötsligt är personen med i ett ”gäng” och inte ensam längre. Den här personen har också råkat ut för något som kommer fram mer och mer ju längre man läser. Ja, den här boken är väldigt tydligt inspirerad av The Perks of Being a Wallflower. Den är verkligen inte lika bra som Perks, men jag gillar den ändå.
Jag hade ingen aning om vad andra tyckte om den här boken - jag köpte den bara för att handlingen lät intressant och omslaget var väldigt snyggt. Jag blev positivt överraskad, för boken var svår att sluta läsa i och jag läste ut den på ungefär en dag. Nu i efterhand ha jag lite blandade känslor för den, men jag är rätt säker på att jag gillar den.
Jag är inte så förtjust i karaktärerna - Laurel är ganska barnslig, man får inte läsa tillräckligt mycket om Sky och kärlekshistorien går alldeles för fort fram. De andra karaktärerna är helt okej, men karaktärerna är inte det jag gillar mest med den här boken. Jag gillar berättelsen om May och Laurel samt deras familjeförhållanden, alla detaljer - som att May och Laurel lekte Pooh Sticks, att Laurel försöker muntra upp sin pappa, att de skulle resa till havet… Språket är vackert och jag älskar idén med att Laurel skriver brev till döda personer. Epilogen var det kanske absolut bästa med boken - den gjorde att boken fick ett perfekt avslut.
Om man ska läsa den här boken och gilla den ska man läsa den utan förväntningar och utan att veta så mycket om den, för jag tror det är då man kan gilla den som mest. Jag gillar den, tror jag. Alla bra detaljer väger upp att kärlekshistorien går för snabbt fram och karaktärerna inte är så jätteintressanta!
Minnesvärt citat:
“And maybe what growing up really means is knowing that you don't have to be just a character, going whichever way the story says. It's knowing you could be the author instead.”
Bokens första mening:
Dear Kurt Cobain,
Mrs. Buster gave us our first assignment in English today, to write a letter to a dead person.
Favoritkaraktär/er:
Laurel och May
SV: Okej, tack för tipsen! De är osammanhängande va? :)
SvaraRadera