Berättelser från Engelsfors

Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Illustratörer: Kim W. Andersson, Karl Johnsson & Lina Neidestam
Antal sidor: 112 st
Förlag: Rabén & Sjögren (tack för boken!)
Serie: Engelsfors-trilogin 2.5
Utgiven år: 2013
Originalets titel: Berättelser från Engelsfors
Genre: Fantasy, seriealbum

Välkommen, kära kund! Välkommen till kristallgrottan! Stig på och... Jaha, det är bara du. Var har du dom andra juniorhäxorna då? Ska du bara stå där och glo eller ska du ha något? Jag har slut på ektoplasma, så det kan du se dig i månen efter. Va? En spådom?

Måna Månstråle har åtta spådomar, både om det förflutna och framtiden. I hennes spådomar får man möta De Utvalda både före "Cirkeln" och efter "Eld", man får ta del av Adrianas tragiska historia och får se vad det var som drev Olivia att göra det hon gjorde.
_______________________________________________________________________

Jag fick den här boken som recensionsex igår och läste ut den samma dag. Jag hade verkligen saknat Mats och Saras värld och karaktärer, och nu längtar jag ännu mer tills "Nyckeln" släpps!

Jag tycker verkligen om de åtta berättelserna! De om De Utvalda berättar lite mer om deras liv eller ger ledtrådar till vad som ska hända i "Nyckeln" och det gör att jag saknar karaktärerna, tycker mer om dem och längtar efter att få läsa den tredje delen i serien. De om Adriana och Olivia förklarar verkligen saker väldigt bra och ger en en bättre inblick i deras berättelser! Jag tycker också mycket om sättet boken är skriven på, det fångar en direkt. Det enda negativa med berättelserna är att de är lite korta - boken är bara strax över hundra sidor lång och det gör att varje berättelse inte blir särskilt lång. Jag skulle gärna vilja läsa mer om karaktärerna!

Sedan är jag tyvärr inte så förtjust i tecknarstilen. Jag hörde en gång om att utländska personer tycker den svenska ungdomslitteraturen är väldigt deppig, och det passar verkligen in på den här boken. Färgerna är så himla dystra. Visst, tecknarna är verkligen duktiga, men det är absolut inte min stil. Jag föredrar Shaun Tan eller Miyazaki när det gäller teckning. Nej, tyvärr fångar tecknarstilen mig inte över huvud taget. Miljöerna funkar, de är helt okej, men tycker verkligen inte karaktärerna är särskilt fina. Eftersom Sara och Mats beskrivit karaktärerna så himla bra i "Cirkeln" och "Eld" blir det alltid lika jobbigt att se dem på bild - för inte en enda karaktär är lik sig själv som jag tänkt mig dem . Jag hoppas jag kommer se karaktärerna som jag tänkt mig dem och inte som de är tecknade när jag läser "Nyckeln"...

På Goodreads gav jag den här boken tre av fem stjärnor, för jag tyckte väldigt mycket om berättelserna och sättet den var skriven på men gillade inte tecknarstilen så mycket (till skillnad från typ alla andra, haha). Som sagt är tecknarna duktiga men det är inte riktigt min stil. Allt kan ju inte passa alla ;) Jag skulle rekommendera den här boken till de som läst "Cirkeln" och "Eld" som inte orkar vänta enda tills "Nyckeln" kommer ut! Det orkar i alla fall inte jag, måste ha den typ igår. Den här boken lyckades verkligen göra mig sugen på att läsa ännu mer om Engelsfors!

Minnesvärt citat:

Hittade inget, lite svårt att göra det i ett seriealbum ;)

Bokens första mening:

Välkommen, kära kund! 

Favoritkaraktär/er:

Minoo, Linnea, Vanessa och Rebecka

Saker från boken som inspirerar mig:

• Sättet den är berättad på.

• Karaktärerna!

Rubinröd

Författare: Kerstin Gier
Antal sidor: 366 st
Förlag: Bonnier Carlsen
Serie: Ädelstenstrilogin 1
Utgiven år: 2009
Originalets titel: Rubinrot
Genre: Fantasy, kärlek

Sextonåriga Gwendolyn är van vid att leva i en familj med hemligheter - men hon hade aldrig kunnat tro att familjens största hemlighet var hon själv!
    Det är nämligen så att hela familjen alltid trott att det var Gwendolyns kusin, Charlotte, som ärvt genen som skulle göra så hon kunde resa tillbaka i tiden - men när Gwendolyn plötsligt befinner sig i London i en helt annat tid förstår hon att så inte är fallet. Det är hon som är rubinen som alla väntat på, och det är hon som ska fullborda cirkeln av tidsresenärer. Men hur vet Gwendolyn vilken sida hon egentligen ska stå på?
________________________________________________________________________

Den här boken hade jag hört väldigt mycket gott om, men mina förhoppningar var ändå inte skyhöga. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag inte trodde jag skulle tycka den här boken var jättebra - jag trodde jag skulle gilla den, men kanske inte älska den - och det var nog det som gjorde att jag kunde tycka såpass mycket om den som jag gör.

Jag gillar verkligen Gwendolyns berättarröst - den är ungdomlig och rolig. Jag gillar också Gwendolyn som karaktär, hon är stark men inte kaxig. Jag gillar Gwendolyns bästa vän Leslie väldigt mycket också, och Gideon var också väldigt intressant även om jag läst om intressantare kärleksintressen! Kärleken mellan Gwendolyn och Gideon gick kanske lite för fort fram - när man tänker efter hade de i princip just träffats, även om de ogillade varandra i början.

Jag älskar verkligen början av boken, när man får kastas in i den nya världen och får läsa om Gwendolyn, hennes familj och genen som gör att man kan resa i tiden. Men mitten av boken blir tyvärr lite seg - och det är på grund av allt hemlighetsmakeri. Gwendolyn får ju inte reda på någonting! Det är så himla irriterande! Det gjorde tyvärr så att boken blev lite seg på mitten, men annars gick det rätt snabbt framåt och var inte alls segt! Boken är väldigt snabbläst, för texten är stor, Gwendolyns berättarröst är härlig och takten är (nästan alltid) snabb men inte för snabb. Jag gillar verkligen språket, för det är fint och ungdomligt - passar in på Gwendolyn helt enkelt.

Jag har inte läst många böcker om tidsresor förut så det gjorde att den här boken blev väldigt spännande. Idén med tidsresargenen är intressant och även själva mysteriet är spännande. Jag älskar att läsa om hur Gwendolyn inte vet vem hon kan lita på, för det känns så himla äkta och jag förstår verkligen varför hon tvekar! Längtar efter att få läsa hur det går och vad som egentligen är "det rätta".

Något av det bästa med boken: den utspelar sig i London. Det kan göra även den sämsta bok bra. London är en av mina absoluta favoritstäder och jag älskar att läsa böcker som utspelar sig där! Att man får läsa om staden i både då och nu-tid gör ju inte boken sämre, direkt. :D

Sammanfattningsvis tyckte jag om boken, men den är ingen ny favorit. Jag gillade den när jag läste trots det jobbiga hemlighetsmakeriet men tror inte det är en bok jag kommer minnas för alltid!

Minnesvärt citat:

"Okej, jag befann mig med andra ord i en tid då breven fortfarande levererades av brevduvor. Eller sniglar."

Bokens första mening: 

Medan hon föll ner på knä och brast i gråt såg han sig omkring åt alla håll.

Favoritkaraktär/er:

Gwendolyn och Leslie

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den handlar om tidsresor, för det är så intressant att läsa om!

• Att den utspelar sig i London :)

Stjärnkikaren

Författare: Katherine Paterson
Antal sidor: 249 st
Förlag: Libris
Serie: -
Utgiven år: 2002
Originalets titel: The Same Stuff as Stars
Genre: Livsöde

Elvaåriga Angel Morgan skulle behöva lite hjälp. Hennes pappa sitter i fängelse, hennes mamma bryr sig inte särskilt mycket om sin familj och Angels lillebror Bernie är bara jobbig hela tiden och Angel måste ta hand om honom - för det gör inte mamma.
    En dag bestämmer sin Angels mamma för att hon, Angel och Bernie ska flytta. Med bara två väskor kör de iväg långt bort ut på landet. De kommer till en gammal tant som tydligen är Angels och Bernies gammelfarmor, som i princip bara äter bönor, inte har någon TV och aldrig drar upp rullgardinerna.
    När Angels mamma kör iväg och inte kommer tillbaka förstår Angel, trots att hon inte vill, att mamma inte har tänkt komma tillbaka igen. Men Angel hittar tröst hos den mystiska stjärnmannen som visar henne stjärnorna, som är så mycket vackrare på landet än i stan.
________________________________________________________________________

Eftersom både mamma och pappa rekommenderade den här boken till mig tänkte jag att den inte kunde vara så dålig, och dessutom är den skriven av samma författare som skrivit "Bron till Terabithia" som jag visserligen inte läst men sett filmen av. Igår bestämde jag mig för att läsa den. Det ångrar jag verkligen inte, för den är så fint skriven och berättelsen är verkligen hur sorglig men fin som helst!

Boken tar upp ett väldigt viktigt ämne, men den är ändå skriven för barn. Jag tycker författaren har lyckats otroligt bra med att skriva på ett ärligt men enkelt sätt som inte undanhåller sanningen men som ändå inte är för hemskt beskrivet så inte yngre kan läsa den. För det är verkligen, verkligen viktigt att yngre barn får läsa sådana här böcker och förstå hur vissa har det och att det kan finnas anledningar till att vissa är som de är.

Boken är verkligen otroligt sorglig - Angel tvingas ta hand om allting trots att hon bara är elva år, för hennes mamma orkar inte bry sig särskilt mycket och hennes pappa sitter i fängelse. Sedan händer det fler sorgliga saker som jag inte tänker skriva om här, och det gör att man blir otroligt ledsen av att läsa boken. Men inte så ledsen så man ångrar att man läste den - för den är verkligen viktig, och hur fin som helst.

Angel är en stark karaktär. Hon är väldigt duktig och vill alltid göra rätt, men hon känns samtidigt väldigt trovärdig. Bernie är också realistisk - lite bortskämd, men det är så synd om honom att man inte kan bli särskilt arg eller irriterad på honom. Mamman vill man bara skälla ut samtidigt som det är otroligt synd om henne också. Farmodern (de kallar gammelfarmor för farmor) lyser faktiskt upp boken lite fast hon också är rätt sorglig, och samma sak med stjärnmannen.

Jag tycker mycket om rymden, astronomi och stjärnor, och älskade att läsa om rymdfakta och alla beskrivningar om hur det till exempel kändes att titta upp mot stjärnorna och tänka på hur långt borta de egentligen är. Angels intresse för stjärnor ger också boken ett djup, och det passar så himla bra in på stämningen i boken. Sedan måste jag säga att det engelska namnet passar otroligt bra in på boken, det svenska passar också men är inte så klockrent som det engelska!

Berättelsen känns trovärdig, och trots att boken är skriven för yngre kan vuxna och ungdomar också läsa den. Jag tror man kan uppfatta den här boken olika och få olika intryck av den om man är vuxen, barn eller ungdom - men alla kan tycka om och uppskatta den. Boken är väldigt tänkvärd, och det är verkligen inte en bok som försvinner ur huvudet i första taget.

Ska jag klaga på något så är det nog trovärdheten i slutet - jag undrar om det verkligen kan vara så enkelt som det var, och om det är så lätt att förlåta. Det där kanske lät helt konstigt om man inte läst boken, men har man det fattar man nog precis vad jag pratar om. Men jag tycker ändå väldigt mycket om den här boken, den är fin, tänkvärd och sorglig!

Minnesvärt citat:

"Alla behöver någon som bryr sig om dem."

"Åh, gode Gud, låt det gå bra. Se till så att Bernie sköter sig. Och när du ändå håller på, se till så att farmor också sköter sig."

"Sätt dig ner, Angel, innan du bryter sönder nåt som blir svår att reparera."

Plötsligt skämdes Angel. Hon gick fram och reste upp stolen.

"Förlåt."

"Jag pratar inte om den förbaskade stolen. Jag pratar om dig."

"Himlen tar verkligen ner en på jorden."

"Det betyder mycket för mig", sa hon, "att du visar stjärnorna för mig."

"Det betyder mycket för mig", sa han, "att du vill se dom."

"Stjärnorna visste förstås inte vad de hette. De visste inte ens att de satt tillsammans i en bild av en björn eller en häst eller en kvinna som satt fastkedjad vid en klippa och väntade på att en val skulle komma och sluka henne. Det där fanns bara i människors fantasi. Människorna hade gjort bilder av stjärnorna för att kunna hantera dem lättare. Annars skulle hela väldigheten bara kunna svepa iväg med en människa, som en jättevåg."

Bokens första mening:

När Angel hörde det första skriket stod hon vid diskbänken och diskade upp efter kvällsmaten.

Favoritkaraktär/er:

Angel, stjärnmannen och farmor

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att den är skriven på ett sätt så de flesta kan förstå den men att den ändå tar upp ett så viktigt och tänkvärt ämne.

• Att den innehåller stjärnor och astronomi!

Top Ten Tuesday [7]

Tisdag och dags för  Top Ten Tuesday igen! Den här veckan är ämnet Top Ten Books I HAD To Buy...But Are Still Sitting On My Shelf Unread. Jag kommer definitivt inte hitta tio, men några ska jag nog kunna hitta i alla fall!
    Okej, jag hittade bara fem stycken... Men det är bättre än inget, eller hur? (Okej, alla är inte köpta, men det är i alla fall böcker jag verkligen vill läsa och inte förstår varför jag inte tar tag i direkt.)


5. "Across the Universe" av Beth Revis vill jag verkligen läsa, men får hålla mig lite till då vi ska läsa den i bokcirkeln om ett tag :) Köpte den i alla fall någon gång i höstas.

4. "Cinder" av Marissa Meyer vann jag i en tävling för ett tag sedan. Är verkligen otroligt sugen på att läsa den då alla säger att den är väldigt bra! Vet inte varför det aldrig blir av...

3. "Glashuset" av Rachel Caine köpte jag på bokmässan, och är verkligen nyfiken på den. Tänkte läsa den i höstas men annat kom i mellan och sedan kom jag mig helt enkelt inte för att börja på den...

2. "Rubinröd" fick jag i present och har ingen aning om varför jag inte läst den än! Alla verkar ju älska den!

1. "Genom dina ögon" av Stephanie Meyer kommer definitivt på första plats. Jag köpte den när jag trodde mitt liv var över för att jag läst ut Twilight-serien (japp, jag har också varit galen i Twilight en gång i tiden) och det var typ tre-fyra år sedan. Av någon anledning har jag inte läst den än, men ska försöka göra det så snart som möjligt - nu kommer den ju till och med på film!

Nu är den alltså här

Ja. Årets för mig mest efterlängtade bok landade i min brevlåda i går. Några har kanske redan gissat vilken bok det är, men för de som inte gjort det så är det ingen annan än "Hemligheternas rike" av Kristin Cashore! 

Alltså - ser ni hur fin den är? Det syns kanske inte jättetydligt på bilden men när man vinklar den på ett speciellt sätt ser man att både fram och bak-sidan pryds av olika symboler. Och framsidan - herregud, jag älskar framsidorna till alla böcker i den här trilogin. Bara färgen är ju jättesnygg. Men det allra bästa med den är nog att den är tjock - över 600 sidor, vilket betyder att det finns mycket att läsa!

Jag kan knappt bärga mig tills jag får träffa alla underbara karaktärer igen. Jag vågar knappt börja läsa... 

Eftersom de två första delarna i "De utvalda"-trilogin är några av mina absoluta favoritböcker kunde jag inte låta bli att läsa om dem innan jag börjar på den här. Så jag tänkte bara skriva lite kort om de två böckerna här nedanför eftersom jag redan recenserat dem - lite nya saker jag kom att tänka på när jag läste, till exempel.

"Tankeläsaren" förvånar mig varenda gång jag läser den - och ja, jag har läst den rätt många gånger nu. Den fångar en från första sidan och det är omöjligt att sluta läsa. Karaktärerna är alldeles underbara och världen är verkligen alldeles fantastiskt beskriven. Jag blir nästan rädd när jag tänker på hur otroligt bra jag kan se alla karaktärer och platser i huvudet. Världen är otroligt bra uppbyggd, och jag älskar idén med särlingar!

    Till skillnad från många andra tycker jag otroligt mycket om Katsa. Till exempel: varför startar hon rådet, varför vill hon säga emot sin farbror, varför älskar hon Raffin och varför blir hon kär i Po om hon inte har några känslor? Hmm, har aldrig förstått varför hon beskrivs som känslolös ;) Och Po är ju verkligen underbar, och samma sak med Raffin och Bitterblue. 

    Jag tröttnar verkligen aldrig på den här berättelsen. Den fångar mig varenda gång, och jag skrattar alltid åt alla bra citat och kommentarer trots att jag kan dem utantill. Världen är underbar, beskrivningarna är underbara, språket är underbart och karaktärerna är underbara. Det finns inget annat sätt att beskriva den här boken på än underbar. <3

 När jag läste om "Monstrets dotter" förstod jag hur bra den egentligen är. Första gången jag läste tog jag bara in boken, men den här gången fokuserade jag mer på detaljerna - och det fick mig att tycka ännu mer om den. Idén med monster är lika bra som den med särlingar, och jag blir lika imponerad av karaktärerna, språket och beskrivningarna som i ettan.
    Det som jag upptäckte först den här gången var hur den här boken verkligen lyckas överraska mig - trots att jag läst den förut. Den är verkligen genomtänkt och alla bitar faller på plats i slutet - och innan dess har man suttit på nålar för att få veta hur det ska gå. Man förväntar sig inte att saker ska hända, men när de väl händer förstår man inte hur man kunde tvivla på att det skulle hända förut.
    Jag gillar verkligen Flamma, och hennes relation till sin far är verkligen hur intressant som helst. Andra karaktärer jag tycker om är Brigan, Mila, Musa, Hanna och Lillen förstås.
    Den här boken innehåller inte lika mycket action som den första, men istället innehåller den mer politik och enligt mig är det lika intressant och spännande. Kristin Cashore är verkligen en otrolig författare, kan knappt vänta tills jag får se hur hon väver ihop de här två berättelserna i trean!

Så. Nu ska jag alltså börja läsa "Hemligheternas rike". Jag kan inte låta bli att ha höga förväntningar, tyvärr, och hoppas verkligen att den lever upp till dem!

Bloodlines

Författare: Richelle Mead
Antal sidor: 421 (extramaterial ej inräknat)
Förlag: Penguin Books
Serie: Bloodlines 1
Utgiven år: 2011
Originalets titel: Bloodlines
Genre: Fantasy, vampyrer
Språk: Engelska

Sydney är inte speciellt populär hos alkemisterna sedan hon hjälpte dhampiren Rose Hathaway - så när hon får i uppdrag att vakta drottning Lissas syster Jill ser hon det som sin chans att visa att hon är värd sin guldtatuering en gång för alla. Jill är nämligen Lissas enda levande släkting - och har inte Lissa några släktingar får inte hon vara drottning. Det gör att vissa är ute efter Jill - och hon måste skyddas till varje pris innan Lissa lyckas ändra på regeln som säger att man måste ha levande släktingar för att vara drottning.
    Men uppdraget är definitivt svårare än Sydney hade tänkt sig - hon, som hade tänkt hålla sig borta från att vara för vänskaplig med vampyrer för att vinna tillbaka respekten hos alkemisterna - måste nu bo i samma rum som en. Hon ska nämligen gå på en internatskola ihop med Jill och Eddie och låtsas vara deras syster.
    Och sedan är det ju hennes chef, Keith, som hon inte direkt trivs bra ihop med...
________________________________________________________________________

Gud vad jag saknat Richelle Meads värld, språk och karaktärer! Hur överlevde jag utan dem, egentligen? Richelle Mead's böcker är verkligen något alldeles extra - de är så roliga, spännande och omöjliga att släppa så man inte vet var man ska ta vägen. Jag hade väldigt höga förväntningar på "Bloodlines" då jag älskar Vampire Academy-serien otroligt mycket, och jag blev inte besviken!

Först och främst så älskar jag karaktärerna. Jag var nyfiken på Sydney, för jag gillade henne i Vampire Academy och skulle vilja veta mer om henne, och ville verkligen återse de andra - till exempel Adrian och Jill. Sedan kunde jag ju inte låta bli att hoppas på att få träffa Rose och Dimitri igen, och de var inte med mycket - men de var med lite i alla fall! Sydney var verkligen en stark och bra huvudperson, jag gillade henne verkligen. Och Adrian är lika rolig och fantastisk som vanligt :D (Jag vet att Dimitri är min favorit, men jag älskar Adrian ändå!) Älskade verkligen honom och Sydney tillsammans, deras konversationer var kanske det bästa i hela boken. Kolla bara på citaten lite längre ner i inlägget! Jag tyckte alla karaktärer kändes väldigt verklighetstrogna, faktiskt. De hade sina brister och var inte perfekta allihop, och det var det som gjorde dem så realistiska.

Till handlingen, då. Jag tycker verkligen storyn håller, idén med att de måste vakta Jill för att hon är Lissa's enda levande släkting är hur bra som helst. Boken blir heller aldrig långtråkig, och vissa delar var mer spännande än andra - som slutet! Trodde verkligen inte det var så allt hängde ihop, och då var det som svårast att lägga ner boken! Och sedan... Cliffhangern? Seriöst, det kan inte vara sant. Det borde vara förbud att sluta en bok så. Herregud. Jag MÅSTE ha fortsättningen typ igår!

Än så länge slår inte Bloodlines Vampire Academy, men jag känner på mig att den här serien kommer bli otroligt bra - jag menar, jag har läst en bok och den är redan fantastisk. Richelle Mead har byggt upp en underbar berättelse, som vanligt, och den gjorde mig dessutom sugen på att läsa om Vampire Academy! :D Jag rekommenderar verkligen den här boken - först och främst till de som läst Vampire Academy-serien men det skulle säkert gå att läsa den utan att ha gjort det med. Bara... Läs den!

Minnesvärt citat:

“Takes a lot of tries before you hit perfection." He paused to reconsider that. "Well, except for my parents. They got it on the first try." 

“Yeah? Can you draw a skeleton riding a motorcycle with flames coming out of it? And I want a pirate hat on the skeleton. And a parrot on his shoulder. A skeleton parrot. Or maybe a ninja skeleton parrot? No, that would be overkill. But it'd be cool if the biker skeleton could be shooting some ninja throwing stars. That are on fire.” 

“They’re waiting for you. Go on in.” Adrian leaned close to Keith’s ear and spoke in an ominous voice. “If. You. Dare.” He poked Keith’s shoulder and gave a "Muhahaha” kind of monster laugh.” 

“You should've just gotten a kids' meal." Adrian told me, pointing to my half-eaten burger and fries. "You could've saved me a lot of money. And gotten a toy.” 

“Dimitri Belikov had arrived.” 

“I don't suppose that she gave you the job based on looks alone?"

Adrian had been staring off but now flashed me a big smile. "Why, Sage, you sweet talker."

"That's not what I meant! What happened?"

He shrugged. "I told the truth."

"Adrian!"

"I'm serious. She asked me what my greatest strength was. I said getting along with people."

"That's not bad." I admitted.

"Then she asked what my greatest weakness was. And I said, 'Where should I start?'"

"Adrian!"

"Stop saying my name like that. I told her the truth. By the time I was on the fourth one, she told me I could go.” 

“Adrian gave me a look that said I was wasting his time. "Because Jet sounds badass.” 

“The greatest changes in history have come when people were able to shake off what others told them to do.” 

“If it makes you feel any better, you’re not as bad as Keith. He was here earlier today and was so nervous, he literally kept looking over his shoulder.” Lee paused thoughtfully. “I think it might have been because Adrian kept laughing like a mad scientist at those old black-and-white movies he was watching.” 

Bokens första mening:

I couldn't breathe.

Favoritkaraktär/er:

Rose, Dimitri (ja, lite räknas), Adrian och Sydney

Saker från boken som inspirerar mig:

• Karaktärerna! 

• Att den är så himla rolig och svår att släppa.

• Världen Richelle Mead har byggt upp!

Top Ten Tuesday [6]

Tisdag och dags för  Top Ten Tuesday igen! Den här veckan är ämnet Top Ten Series I’d Like To Start But Haven’t Yet.

10. Mind Games av Kiersten White är jag väldigt sugen på att läsa! Den verkar väldigt bra.

9. Mara Dyer av Michelle Hodkin har jag hört en massa gott om. Vill verkligen läsa den snart!

8. The Raven Cycle är ju skriven av självaste Maggie Stiefvater och dessutom verkar den jättebra! Ser otroligt mycket fram emot att läsa den!

7. The Lynburn Legacy av Sarah Rees Brennan har jag läst några väldigt positiva recensioner på och blir bara mer och mer sugen på att läsa den för varje sak jag läser om den.

6. The Iron fey av Julie Kagawa verkar jag ju vara en av de enda som inte läst, självklart vill jag veta vad alla pratar om!

5. Heist Society av Ally Carter har jag också hört en massa positiva saker om - och handlingen verkar ju verkligen fantastisk. Vill verkligen läsa!

4. Across the Universe av Beth Revis står till och med i bokhyllan, men den får vänta lite för vi ska läsa den i bokcirkeln om ett tag. Älskar rymden så ser otroligt mycket fram emot att läsa den! Har inte läst mycket om rymden innan faktiskt.

3. The Selection av Kiera Cass är också en serie många hyllar. Självklart blir man nyfiken :)

2. Lux av Jennifer L. Armentrout har de flesta läst och jag har hört både positivt och negativt om den. Vill bilda mig en egen uppfattning samtidigt som jag är väldigt nyfiken på handlingen!

1. Hundred Oaks av Miranda Keneally har jag velat läsa jag vet inte hur länge. De flesta tycker väldigt mycket om den och den verkar jättebra!

Korsad

Författare: Ally Condie
Antal sidor: 365 st
Förlag: Rabén & Sjögren (tack för boken!)
Serie: Matchad 2
Utgiven år: 2011
Originalets titel: Crossed
Genre: Dystopi, kärlek

(Spoilervarning om man inte läst "Matchad"!)

Cassia jobbar på ett arbetsläger men har inte gett upp hoppet om att ge sig ut i vildmarken för att hitta Ky. Så när Samfundets vakter kommer för att hämta alla avvikelser och ta ut dem till vildmarken för att lämna dem att dö bestämmer sig Cassia för att smita med.

    Hon kommer till Yttre provinserna och får veta att Ky har varit där - men att han, tillsammans med två andra pojkar, flytt till Kanjonen. Hon bestämmer sig för att ta upp jakten på honom - hon kan inte förlora honom och ge upp nu när han är så nära. 

    Cassia kommer mer och mer i kontakt med Revolten och kan inte låta bli att lockas av den. Samtidigt får hon veta att Xander har en hemlighet - kan den förändra hennes relation till Ky?

_______________________________________________________________________

Jag tyckte mycket om Matchad - till skillnad från många tyckte jag inte att den var seg utan gillade det lugna tempot. Det hände inte stora saker precis hela tiden, utan boken kändes verklighetstrogen och allting gick lagom snabbt framåt - det blev inte segt men inte heller orealistiskt. Så, vad tyckte jag om "Korsad" då? Den gjorde mig inte besviken. 

Jag gillar tempot lika mycket i den här boken. Den är inte fylld med action men är inte heller seg. Man får veta mer och mer saker och den är svår att sluta läsa i. Jag tycker handlingen går alldeles lagom fort fram, helt enkelt. Tempot passar in på boken och ger den en lite speciell stämning. Miljöbeskrivningarna är alldeles fantastiska, jag kan se allting så tydligt i huvudet så det nästan är läskigt! Dessutom är boken snabbläst, och eftersom man verkligen fastnar i den och inte kan sluta läsa läste jag ut den på två dagar.

Språket är verkligen otroligt vackert. Boken är full med fina citat och eftersom den handlar mycket om dikter, berättelser och ord finns det många fina dikter också. Man får läsa ur både Cassia's och Ky's perspektiv och jag hade inga problem med att hålla isär deras berättarröster. Ky's var mer poetisk än Cassia's men båda var otroligt fina. Jag gillar både Cassia och Ky som karaktärer och kan förstå hur båda två tänker - men undrar lite över varför Ky valde som han gjorde i slutet bara för att Cassia ville det. Hon tvingade ju inte honom till det eller så, men hon ville själv göra det, och så gjorde han det bara för att vara med henne. Hmm... Ska bli spännande att se hur det blir i sista delen! Jag är också väldigt nyfiken på Xander nu när man fått veta lite mer om honom.

Jag tycker fortfarande väldigt mycket om idén med Samfundet, även om den är hemsk (man vill ju inte direkt leva så). Jag tycker det verkar som om Ally Condie har tänkt igenom hela världen väldigt bra och ser fram emot att läsa ännu mer om den i sista boken. Det är bara en sak jag undrar - hur ska allting hinna hända? Det känns som om det är en massa saker kvar som borde hända i sista boken men har ingen aning om hur allting ska hinna hända. Men vi får se hur det blir, helt enkelt :) Ser fram emot att läsa sista boken i alla fall!

Jag gillar den här boken väldigt mycket - tempot är lagom, karaktärerna är intressanta, språket är vackert och miljöbeskrivningarna är fantastiska. Jag rekommenderar den verkligen! :)

Minnesvärt citat:

”Jag klättrar in i mörkret för dig
Väntar du bland stjärnorna på mig?”

"Men, mindes jag, det är inte du som är borta. Det är jag."

Bokens första mening:

Jag står i en flod.

Favoritkaraktär/er:

Cassia, Ky och Xander

Saker från boken som inspirerar mig:

• Att man fastnar i den och inte kan sluta läsa.

• Dystopi-världen!

• Karaktärerna, de är väldigt intressanta och jag vill veta mer om dem.

• Språket, det är så otroligt vackert!

Månadssammanfattning: februari

Lästa böcker: 

• Beautiful Creatures - Margaret Stohl & Kami Garcia
• Förlorad ängel - Becca Fitzpatrick
• Divergent - Veronica Roth
• Raven Queen - Pauline Francis
• Wallflower - Stephen Chbosky
• Jag, En - David Levithan
• Blodsmagi - Tessa Gratton
• Noras val - Becca Fitzpatrick
• Korsad - Ally Condie (recension kommer!)

Antal böcker: 9 st
Böcker på svenska: 7 st
Böcker på engelska: 2 st

Sämsta bok:

Bästa bok:

Kommentar: En blandad månad helt enkelt. Har inte läst jättemånga böcker och bara två av dem var sådär otroligt bra så man inte vet var man ska ta vägen - "Wallflower" (som var en omläsning fast på svenska) och "Divergent". Har läst både bra och dåliga böcker men känner mig hyfsat nöjd ändå. Har läst både på svenska och engelska och har prioriterat recensionsex samtidigt som jag fortsatt läsa alla mina olästa böcker, vilket var precis det jag planerat! :)

Vad som eventuellt händer denna månad: Något som kanske kommer bli en av de roligaste sakerna på hela månaden har redan hänt - precis nyss pratade jag med Liv, Mimmi, Alba och Viggo om "Divergent" och det var verkligen fantastiskt! :D Självklart pratade vi om annat också (både sådant som rörde böcker och även angry birds-grisar och elefanter) och hade hur kul som helst. Ser fram emot att göra om det :) Kommer kanske skriva mer om det någon annan gång!

    Men när det gäller läsningen ska jag bara fortsätta på mina olästa böcker (som blir färre och färre, yaay!).