Nu är den alltså här

Ja. Årets för mig mest efterlängtade bok landade i min brevlåda i går. Några har kanske redan gissat vilken bok det är, men för de som inte gjort det så är det ingen annan än "Hemligheternas rike" av Kristin Cashore! 

Alltså - ser ni hur fin den är? Det syns kanske inte jättetydligt på bilden men när man vinklar den på ett speciellt sätt ser man att både fram och bak-sidan pryds av olika symboler. Och framsidan - herregud, jag älskar framsidorna till alla böcker i den här trilogin. Bara färgen är ju jättesnygg. Men det allra bästa med den är nog att den är tjock - över 600 sidor, vilket betyder att det finns mycket att läsa!

Jag kan knappt bärga mig tills jag får träffa alla underbara karaktärer igen. Jag vågar knappt börja läsa... 

Eftersom de två första delarna i "De utvalda"-trilogin är några av mina absoluta favoritböcker kunde jag inte låta bli att läsa om dem innan jag börjar på den här. Så jag tänkte bara skriva lite kort om de två böckerna här nedanför eftersom jag redan recenserat dem - lite nya saker jag kom att tänka på när jag läste, till exempel.

"Tankeläsaren" förvånar mig varenda gång jag läser den - och ja, jag har läst den rätt många gånger nu. Den fångar en från första sidan och det är omöjligt att sluta läsa. Karaktärerna är alldeles underbara och världen är verkligen alldeles fantastiskt beskriven. Jag blir nästan rädd när jag tänker på hur otroligt bra jag kan se alla karaktärer och platser i huvudet. Världen är otroligt bra uppbyggd, och jag älskar idén med särlingar!

    Till skillnad från många andra tycker jag otroligt mycket om Katsa. Till exempel: varför startar hon rådet, varför vill hon säga emot sin farbror, varför älskar hon Raffin och varför blir hon kär i Po om hon inte har några känslor? Hmm, har aldrig förstått varför hon beskrivs som känslolös ;) Och Po är ju verkligen underbar, och samma sak med Raffin och Bitterblue. 

    Jag tröttnar verkligen aldrig på den här berättelsen. Den fångar mig varenda gång, och jag skrattar alltid åt alla bra citat och kommentarer trots att jag kan dem utantill. Världen är underbar, beskrivningarna är underbara, språket är underbart och karaktärerna är underbara. Det finns inget annat sätt att beskriva den här boken på än underbar. <3

 När jag läste om "Monstrets dotter" förstod jag hur bra den egentligen är. Första gången jag läste tog jag bara in boken, men den här gången fokuserade jag mer på detaljerna - och det fick mig att tycka ännu mer om den. Idén med monster är lika bra som den med särlingar, och jag blir lika imponerad av karaktärerna, språket och beskrivningarna som i ettan.
    Det som jag upptäckte först den här gången var hur den här boken verkligen lyckas överraska mig - trots att jag läst den förut. Den är verkligen genomtänkt och alla bitar faller på plats i slutet - och innan dess har man suttit på nålar för att få veta hur det ska gå. Man förväntar sig inte att saker ska hända, men när de väl händer förstår man inte hur man kunde tvivla på att det skulle hända förut.
    Jag gillar verkligen Flamma, och hennes relation till sin far är verkligen hur intressant som helst. Andra karaktärer jag tycker om är Brigan, Mila, Musa, Hanna och Lillen förstås.
    Den här boken innehåller inte lika mycket action som den första, men istället innehåller den mer politik och enligt mig är det lika intressant och spännande. Kristin Cashore är verkligen en otrolig författare, kan knappt vänta tills jag får se hur hon väver ihop de här två berättelserna i trean!

Så. Nu ska jag alltså börja läsa "Hemligheternas rike". Jag kan inte låta bli att ha höga förväntningar, tyvärr, och hoppas verkligen att den lever upp till dem!